Från den stora skylten "Eliasleden" vid Granträskmarksvägen är det snitslat med röda markeringar. Längst vägen stannar barnen för att äta blåbär och efter ungefär 30 minuters vandring är vi framme vid bergets fot.
Ett stort klippblock hänger ut över ingången till själva grottan som markeras upp av en träskyllt. Området är fyllt at klippor, små utkiksplatser och inbjudande klättring.
Vid första anblicken ser ingången till själva grottan smal och nästan ointaglig ut. Men när man väl vågat sig ner till första steget ser det större ut.
Man får backa ner, och möts av en liten stege med tre steg, för att sen ta sista steget ner i grottan. Inne i grottan ryms man några stycken, längst in är grottan så hög att en vuxen kan stå upprätt. Men kom ihåg att ta med en ficklampa eller ännu hellre en pannlampa, så man har händerna fria.
Eliasleden och Eliasgrottan är en led med spännande historia, döpt efter stortjuven Elias som under 1800-talet härjade i Infjärden och sägs vara Piteås svar på Robin Hood. Enligt folktradition ska han ha stulit av rika bönder och lämnat bytet hos fattiga torpare.
Men det var på Högberget, där Eliasgrottan ligger, han blev upptäckt av en lingonplockare.
I grottan togs han till fånga efter att han enligt historierna ska ha försvarat sig med nykokta paltar.