Ghufran fick fly från kriget

När Ghufran Qaed var liten blev det krig i hennes land. Bomber exploderade och människor blev skjutna. Därför flydde hon och hennes familj. ”Jag minns att vi åkte i en jätteliten båt och att det var mycket vatten i den. Jag var väldigt rädd”, säger Ghufran.

15 december 2019 06:00

I dag bor Ghufran och hennes mamma och pappa i en lägenhet i Öjebyn. Ghufran spelar hockey, innebandy och fotboll. Hon gillar att simma och älskar skolan, mest matte.

Hon trivs i Öjebyn och vet att hon och hennes familj kommer att få stanna i Sverige.

Men när hon var liten blev det krig i Irak, där hon föddes.

– Jag minns inte så mycket, för jag var ganska liten. Men jag kommer ihåg hur huset vi bodde i såg ut och att vi hade en trädgård med fina blommor. Min pappa jobbade borta och när han kom hem så sprang jag och kramade honom, säger Ghufran.

.

När det blev krig i staden Mosul, som Ghufran bodde i, var det svårt att sova. Det exploderade bomber på nätterna och de hörde skott. Hela familjen var rädda och Ghufrans föräldrar bestämde att de skulle fly.

För att ta sig till Sverige fick de göra en lång och farlig resa.

Bland annat åkte de i en liten plastbåt i flera timmar.

– Det var jättetrångt i båten och det kom in mycket vatten. Jag fick stå upp hela tiden och då hade jag vatten upp till armarna.

.

Förutom att åka flera båtar så tog sig familjen från Irak med tåg, bil och buss.

– Jag kommer ihåg att jag fick åka på pappas rygg när vi gick och att vi var tvungna att gömma oss ibland. Vissa fick sova direkt på marken.

I september 2015 kom familjen till Malmö.

De fick hjälp av kyrkan. De kunde sova där och fick mat, kläder och skor.

Sina väskor tappade de under flykten.

– På ett ställe blev det så trångt så människor knuffades hårt och där försvann våra grejor, berättar Ghufran.

Hon kommer också ihåg att människor bråkade för småsaker och att de inte hade mycket mat eller vatten.

– Vi blev jättehungriga. När vi äntligen kom till Sverige började vi gråta för att det kändes skönt att vara här.

.

Nu har Ghufrans familj bott i Sverige i nästan ett och ett halvt år. Efter att ha flyttat runt en del känns nu lägenheten i Öjebyn som hemma.

De vet att deras hus har blivit bombat, eftersom de brukar prata i telefon med släktingar som bor i Irak.

– Någon gång hoppas jag att vi kan åka tillbaka. Jag vill träffa min mormor och morfar igen. Jag ser att mamma och pappa längtar mycket efter sina släktingar. Jag tror och hoppas att vi kan träffa dem i Irak.

Ghufran Qaed

Ålder: 10 år.

Familj: Mamma och pappa.

Gör: Går trean på Björklundaskolan. ”Skolan är bäst, jag lär mig ganska mycket saker.”

Pratar: Arabiska, engelska, svenska och lite franska.

Intressen: Spelar hockey, handboll och fotboll. På sommaren badar hon i poolen på området där hon bor.

Önskar sig: Långt hår och en lillasyster eller lillebror.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Mari Gustafsson