Preparerad med en första vaccindos drog jag ner till stadens sus och dus. Ångrade mig genast. Tyckte att folk gav mig onda ögat och önskade att jag kunde hala upp ett plakat med texten “Jag är vaccinerad. För jag är gammal och skör. Rör du mig så dör jag”.
Men hur är det nu? Bara för att du är vaccinerad ska du inte tro att du är immun, signalerar regeringen och folkhälsomyndigheten. Du kan i alla fall bli sjuk och belasta vården. Underförstått håll dig hemma och fortsätt att umgås med hunden och dammsugaren. Måste jag vänta tills hela världen är vaccinerad? Det innebär resten av livet. Mina, statistiskt sett, återstående 3 650 dagar.
Kommer givetvis inte på fråga. Min analytiska sida säger att regeringens och folkhälsomyndighetens råd till vaccinerade kan tolkas som tvättråden i tröjorna vi köper. Överdrivet försiktiga (handtvätt 30 grader) för att producenter och säljare ska undvika kritik och klagomål.
Varken Stefan Löfven, Lena Hallengren eller Anders Tegnell vågar säga till oss vaccinerade att nu kan ni leva som förr. De befarar att vi då blir ohejdat euforiska, river stan och drar med oss de ännu ovaccinerade som redan är tillräckligt oförsiktiga.
Och då måste de tre åter stå till svars inför media och inför Ulfebba Åkesson som redan anklagat dem för mord och massaker.
Generaldirektören för Folkhälsomyndigheten, Johan Carlson, har mumlat något om “leva som förr, i princip, men försiktigt”. Den ende som törs säga det klart och tydligt är f.d. statsepidemiolog Johan Giesecke. Han ställs också till svars men är inte i tjänst och klarar sig galant. “Har jag sagt det? Det minns jag inte”. Och vem kan klandra honom för det? Han är trots allt sjuttiplussare. Giesecke får bli min man.
Isolering gör oss dummare, visar forskning. Isolering och stillasittande. En behöver prata med folk. Inte bara med hunden, som numera är en synnerligen välinformerad hund. Vet allt om sin matmoders funderingar och tillkortakommanden. Till exempel att det blivit väldigt komplicerat att snöra på sig kängorna. Naturligtvis en effekt av min ettåriga karantän.
Att till isolering lägga stillasittande leder en rakt in i dimman. Då tar hjärnan, som redan dumpat åtskilligt av ditt vetande, semester på heltid. Det som inte används glöms bort och något nytt kommer inte in.
Här gäller att rädda vad som räddas kan. Med små doser social träning ska jag varsamt återanpassas till djungeln.