Bronsmedaljen ligger i en låda hemma i huset i Eskilstuna, men den ska snart upp i en ram – tillsammans med tävlingslinnet och skorna.

Den är ett bevis på en stark prestation i värmen och den höga luftfuktigheten under friidrotts-VM i Doha i oktober. Men också på något så stort att det knappt gick att sätta ord på för Perseus Karlström själv, som direkt efteråt stod för en av VM:s mest känslosamma intervjuer.

Med svenska flaggan om axlarna, fylld av adrenalin och samtidigt helt utpumpad, sprutade han ur sig ord om de som dömt ut honom längs vägen, men framför allt om de som faktiskt trott på honom – och den kärlek de hade visat.

Artikelbild

| Perseus Karlström kramas om av mamma Siv Karlström efter VM-bronset i Doha. Arkivbild.

Det är fortfarande känslosamt.

Om jag tittar på någon intervju så får jag tårar i ögonen, säger Karlström ett par månader senare.
Jag säger just det som har varit problemet, att man får ta jättemycket skit som gångare, men att det blev en revansch. Och även för mig en jättestor personlig revansch.

Blivit utskrattad

För att förstå Karlströms starka känslor behöver man förstå vad han, och andra gångare, kan utsättas för under ett vanligt träningspass.

Man kanske inte tränar mitt i stan där det finns massa folk, men på mindre vägar där det inte finns så mycket folk. Det blir ju en effekt, för varför ska jag utsätta mig för hån när jag är ute och tränar om jag kan slippa det?
Det är ju inte kul när folk skrattar åt dig. Oavsett vad du gör borde du få hålla på med det utan att folk ska skratta åt dig.

Vid vissa tillfällen har det känts ordentligt.

Jag är ju van, men när jag var lite yngre var det jobbigare.

Fördomar

På frågan om varför han tror att han mötts av den inställningen, framför allt hemma i Sverige, blir han tyst en liten stund.

Jag skulle väl tro att fördomarna handlar om hur man är uppfostrad. Om ens föräldrar visar att man kan tycka att andra sporter är roliga eller att man inte accepterar alla i samhället så blir barnen likadana. Vi har blivit uppfostrade med att allt kanske inte ser helt normalt ut men man får ändå acceptera det, det är fortfarande andra människor som man kanske gör illa, och det ska man aldrig göra.

Gång är en liten sport i Sverige, på gångförbundets hemsida står endast Perseus och hans bror Anatole Ibañez med som landslagsaktiva. Karlström hoppas att hans framgångar kan göra att fler vill testa sporten, och att förbundet börjar jobba hårdare med att rekrytera aktiva.

För honom föll det sig naturligt, uppvuxen i en gångfamilj med mamma Siv Karlström, gångare och numera förbundskapten, i täten. Alla fyra syskonen, två äldre bröder och en yngre syster, höll på med sporten som unga.

När jag var sju tog mamma med mig på min första tävling, jag vann den, och jag har alltid varit tävlingsinriktad. Det var kul att gånga och det var kul att vinna så varför skulle jag inte fortsätta?

Tidig talang

Bilden av hur familjen i sommarstugan söder om Örnsköldsvik kombinerar semestern med träningsläger är kanske lite svår att se i dag, men när Perseus och mamma Siv pratar om det är det som det mest naturliga i världen.

Där, när Perseus var 9-10 år, såg Siv vilken talang sonen hade.

Där lades grunden.

Oftast tränade mamma med Ato och Remo (de äldre bröderna), sedan gjorde jag min träning själv vill jag minnas. Mamma hade ju skrivit ett träningsprogram.

När Siv kommer in i rummet får hon svara på frågan på huruvida barnen följde hennes program.

Ja, ja, de var jätteduktiga! De ville ha program så de visste vad de skulle köra. De var väldigt noga och kryssade för varje dag, säger hon och fortsätter:
Det var inte jättemycket på programmet. Det kunde vara till exempel tio stycken 30 sekunders intervaller, lite beroende på vilken ålder de hade. Distanspassen kunde vara tre kilometer. Det var ju jättelångt!

Går för OS-guld

Perseus Karlström gjorde sitt första VM 2013, men det var först i år som det stora genombrottet kom. För den som följt 29-åringens säsong var VM-bronset ingen skräll. Men bronset tystade tvivlarna, efter flera misslyckade mästerskap.

Och han har hunnit märka skillnad ute på gatorna när han tränar hemma i Sverige.

Varje gång jag tränar nu är det folk som gratulerar mig till bronset, och folk som tutar och så. Det är jätteroligt verkligen, säger Perseus Karlström.

Störst intryck har all uppmärksamhet gjort, främst den från okända människor som skriver meddelanden på sociala medier.

Det som framför allt är roligast är att det är jättemånga som skriver att det var första gången de sett en gångtävling och att "det var jätteroligt" och att "nu ser vi fram emot OS". Det har varit det mest positiva egentligen.

På tal om just OS är Perseus Karlström på förhand ett av Sveriges starkaste medaljhopp i Japan nästa sommar. Och förväntningarna är höga även hos honom själv.

Om jag kan ha en bra förberedelse som jag hade i år så finns det inga anledningar till varför jag inte skulle slåss för guldet.