En kort redogörelse är i sin ordning. Valet 2010 fick Sverigedemokraterna vågmästarroll, alltså att inget av de etablerade blocken hade majoritet. Men Alliansen som då var största block tilläts ändå styra vidare. 2014 var SD fortfarande vågmästare, men det rödgröna blocket var då större än Alliansen och fick därför makten i Sverige.

Efter valet 2018 fortsatte Sverigedemokraterna att vara i vågmästarroll i riksdagen. Det rödgröna blocket blev störst, men den här gången tyckte Alliansen att de borde få styra i alla fall. De tyckte att fyra år med Socialdemokraterna och Miljöpartiet vid makten var nog och ansåg att dessa skulle avsättas.

Det är rimligt att tycka det, om man själv är allianspartiledare, men det är ju uppenbarligen inte vad det svenska folket har valt. I den lilla omröstningen som kallas “valet”. Där, som sagt, Alliansen blev minsta block. Men, åter till vad som skett och som sker nu.

Efter valet gick riksdagen till statsministeromröstning. Stefan Löfven fick en majoritet emot sig och röstades bort, i sin roll som ledare för nuvarande regering. Detta för att allianspartierna, tillsammans med SD, röstade emot honom. Och då hurrade svensk höger.

Sen blev det jobbigare. För Alliansen vill ju egentligen inte styra med hjälp av SD, vilket man tyvärr måste om man är det mindre blocket och vill styra. Ulf Kristersson fick sonderingsuppdraget av talmannen, eftersom han är partiledare för det största partiet i den grupp partier som röstat bort Löfven.

Kristersson meddelade efter två veckor att hans försök inte fungerat. Detta efter att han gått ut på Facebook med ett ultimatum gentemot C och L om att ändå ta hjälp av SD för att kunna styra landet som en allians, vilket Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) tackade nej till.

Därefter fick Stefan Löfven (S) sonderingsuppdraget. Fastän han blivit bortröstad i nuvarande regeringskonstellation uppfattade talmannen att Löfven ändå var den rimliga alternativa regeringsbildaren. Men även Löfven meddelade att han misslyckats, efter att C och L gett honom kalla handen och hävdat att Ulf Kristersson fortfarande är deras statsministerkandidat.

Ingenting har varit logiskt i Annie Lööfs agerande under processen. Och nu när Ulf Kristersson återigen får möjlighet att bli statsminister, genom att bli prövad i kammaren, känner sig Annie snuvad på möjligheten att få sondera.

Men C och L, framför allt L, är ju de som blockat alla tänkbara regeringar hittills och borde inte bli chockade över talmannens nya förslag. Däremot blir det återigen tufft för dem, för nu måste de verkligen välja.

Däremot verkar Ulf ha glömt att Sverigedemokraterna också ska välja, och att Jimmie Åkesson (SD) sagt att hans parti kommer rösta ner alla statsministerkandidater som inte tänker ge hans parti inflytande. Ulf kan inte spela med både C och L och samtidigt SD, men han måste ha med båda för att få makten. Det höga spel han spelar verkar leda till att han får ingens stöd.