Polisen och Arbetsförmedlingen är två av de statliga verksamheterna som finns på flest platser i landet. För norrlandslänens del toppar vi listan på områden som har en relativt hög statlig närvaro utifrån folkmängden. Det blir ju lätt så, när avstånden är stora och befolkningen är rätt liten per kvadratkilometer. På pappret ser det bra ut med hög statlig närvaro per person, men i verkligheten är situationen en annan. Det tar timmar innan polisen dyker upp vid ett brott, om de ens kommer. Få bilar ska röra sig i enorma områden.

Polisen har arbetsställen i 254 av landets 290 kommuner. Arbetsförmedlingen har 190 kontor runt om i Sverige. Skatteverket har kontor i 70 av 290 kommuner. Överlag finns det en relativt bred spridning på statlig verksamhet över landet, sett till befolkningstal. Det visar den rapport länsstyrelserna har låtit ta fram på uppdrag av regeringen.

Trots att den fysiska närvaron blir allt mindre i takt med att vi, oavsett om vi bor i residensstad, universitetsstad eller på en liten ort, förväntas sköta en stor del av vår personliga administration själv, går det inte att ignorera vikten av det personliga mötet. Många ärenden går inte att sköta via mejl eller via ett chattrum på en hemsida. Personer som varit sjukskrivna länge och behöver mycket hjälp och stöd för att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden ska slippa sitta med ett berg av administration framför sig hemma på sin kammare och på sin höjd en mejlkonvensation som bas. Personer som av olika anledningar varit arbetslösa länge ska inte behöva dra en lott i individualismens lotteri och sen hoppas på att nu, den här gången kanske det går vägen och jag kan få ett jobb. Personer som har liten eller ingen utbildning i bagaget är helt och hållet beroende av ett brett stöd från många myndigheter samtidigt, inte minst de som inte har svenska som förstaspråk. Eller är det bara en person som tycker allt snurrar på skärmen och helst vill ha en riktig blankett att fylla i.

Det är inte minst för den här gruppen som den statliga närvaron är så viktig.

När arbetsförmedlingen nu tvingas lägga ner drygt hälften av sina kontor är det den gruppen som drabbas hårdast. Motiveringen bakom nedläggningen, ”Arbetsförmedlingen spelat ut sin roll”, stämmer bara för de som är välutbildade med ett gott CV. Då funkar det att hitta nytt jobb med hjälp av privata alternativ eller via sina kontakter.

Något Länsstyrelsernas rapport slår fast är att ett bredare samarbete myndigheterna emellan kommer vara nödvändigt för att kunna upprätthålla en god kontakt med medborgarna. Idag har vi servicekontoren, men formen måste utvecklas. Istället för att bara i stort sett sitta under samma tak måste fler register delas för att myndigheterna ska kunna samverka i högre grad. Redan i dag finns det kritik mot att statens olika myndigheter vars verksamhet överlappar varandra (jag tänker inte minst på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan) är så oförmögna att kunna ta gemensamma beslut. Även Migrationsverket och Polisen måste kunna samverka i högre grad, inte minst för att kunna verka mot internationell brottslighet. Ni ser var jag vill komma. Större samverkan mellan myndigheterna är lösningen när verksamheterna blir allt mindre och försvinner på allt fler orter.

Den statliga närvaron är viktig. Den måste finnas på bred front för fler för att minska både de sociala och geografiska skillnaderna mellan människor. Det handlar om både rättvisa och rättigheter.