Det här är hemskt, men det är också så fruktansvärt ologiskt. Samtidigt som etnicitet och religion är rasisters främsta slagträ finns också rasism överallt, oavsett etnicitet och religion. På så sätt finns det absolut en bra grogrund för Bannans projekt – men vem kan se hindunationalisterna förena sig med turkiska nationalistiska högern präglad av islam tillsammans med kristna extremhögern i Europa?

Inom EU har det däremot varit högst tydligt att de högerextrema rörelserna stärker varandra – även om de också här har svårt att komma överens. Det här EU-valet som stundar kommer medföra några rätt stora förändringar i EU-parlamentets balans – oavsett hur vi röstar i Sverige.

Våra företrädare härifrån kliver rakt in i de stora ”grupperna” nere i Bryssel. För att starta en grupp måste man ha minst 25 ledamöter från minst sju olika länder. Så, varför vill man starta en grupp? Jo, bland annat för att man i grupperna kan få ”rapportörtjänst” och sitta med i utredningar och beredningar av beslut som sedan ska fattas av parlamentet. Det är så här man som enskild ledamot kan få inflytande i EU-parlamentet.

Någon mer än jag som tänker att det skulle kunna bli ett rätt avancerat strategispel med ovanstående regler? Sverigedemokraterna är exempelvis väldigt noga med att påpeka att de är med i samma grupp som brittiska Tories, och att de tackat nej till italienska nationalisten Salviano. De tillhör helt enkelt de ”lite finare” nationalisterna i den största främlingsfientliga gruppen ECR.

Det finns inte mindre än tre olika höger/nationalism/populismgrupper i EU-parlamentet, om man inte räknar med den största, EPP. Där sitter svenska moderater och kristdemokrater i samma grupp som Fidesz även om det ungerska regeringspartiet just nu är avstängt.

Nu kommer mycket att röras om i gruppfördelningarna eftersom Tories, Ukip, Labour med flera åker ut i och med Brexit (även om inget är klart ännu). På samma sätt kommer franska En Marche komma in i europaparlamentet för första gången och troligtvis ansluta sig till den liberala gruppen Alde som nu kommer få en starkare vågmästarroll.

Något som ytterligare kan komma att spela roll är den skandal som Österrike drabbats av när FPÖ:s ledare Heinz-Christian Strache tillika vicekansler i regeringen tvingats avgå tillsammans med alla sina ministrar. En inspelning visar hur Strache försöker få en rysk oljeoligark att köpa en av landets största tidningar för att påverka opinionen i FPÖ:s fördel och i gengäld skulle FPÖ ge ut byggkontrakt.

Genomkorrupt helt enkelt, och opinionen inför söndagens val störtdök fem procent. FPÖ sitter i sin tur med i samma grupp som Front National och Lega Nord som är kända för sin proryska hållning i utrikespolitiken.

Nu pratar allt fler ledamöter om att man måste bryta upp EU:s konsensuspolitik och forma undergrupper som kan driva en progressivare politik. Vänsterpartiets Malin Björk vill göra det gällande flyktingmottagande och Miljöpartiets Alice Bah Kunke pratar om detsamma gällande striktare miljöpolicy.

Man är helt enkelt trött på att partigrupper i vissa fall, länder i andra fall, kan agera bromskloss. En sak är säker – under nästa mandatperiod måste vi följa europapolitiken, och kanske främst gruppernas agerande, mycket närmare. Ett EU som agerar splittrat kan bli något helt annat.