Men det stundar ju faktiskt en EU-valrörelse som nog skulle kunna bli både ett lyft för Liberalerna, eller en bekräftelse på partiets totala fall. I riksdagsvalet 2010 fick Liberalerna, dåvarande Folkpartiet, 7, 06 %. Valet till Europa-parlamentet tre och ett halvt år senare, 2014, gav L 9,91 %.

Valet till EU ägde då rum bara några månader innan riksdagsvalet 2014, och i riksdagsvalet fick L då 5,42 %. Vad kan man dra för slutsatser av det? Jo, att Liberalerna är långt mer populära i EU-valet än i svenska val.

Liberalerna har ju också gjort EU till en av sina största frågor. Exakt vad man vill i EU är lite oklart, men partiet har tagit rollen som det mest EU-positiva bland de etablerade svenska riksdagspartierna, och därmed kan de säkert fånga en hel del EU-positiva röster.

Europaparlamentet är också mycket mindre stelbent än Sveriges riksdag på det vis att det inte alls finns samma cementerade blockpolitik som åtminstone fram till nyligen funnits i Sverige. Liberalerna ingår i en helt annan politisk grupp i EU än vad Moderaterna och Kristdemokraterna gör, och därmed ironiskt nog friare att vara liberala i EU än i Sverige.

Det kan med säkerhet uppskattas hos de liberala väljarna, som verkar ha övergett partiet i Sverige åt både höger och vänster. Att Liberalerna under en lång tid varit hund åt Moderaterna i Sverige har gjort att de mer socialliberala inom partiet blivit missnöjda.

Samma sak gäller åt andra hållet, det finns de inom Liberalerna som ville se partiet stödja Ulf Kristersson (M) som statsminister trots att den regeringen krävde Sverigedemokraternas aktiva stöd. Hela regeringsbildningsprocessen har splittrat både partiet Liberalerna och deras väljare rejält.

Men, i EU har som sagt inte L detta problem. Och förhoppningsvis kan partiet ena sig själv och väljarkåren i detta faktum. I EU kan Liberalerna verkligen vara liberala. Deras samarbetspartners är andra liberaler från andra länder.

EU är dessutom långt ifrån lika stelbent som Sveriges riksdag av ett annat skäl. Nämligen att det inte finns en regering att försvara. Så alla partigrupper kan samarbeta med alla partigrupper, för att hitta lösningar och gemensams beslut utan att tänka på att det skulle kunna fälla regeringen. För det finns ingen.

Klarar Liberalerna av att samla sig och mobilisera inför EU-valet kan det även rädda partiet i riksdagsvalet 2022. För just nu är partiet i ett vägskäl. Inte kanske politiskt, men självförtroende-mässigt.

Den nya partiledaren som väljs i höst kommer givetvis också spela roll för detta. Men först stundar EU-valet och nuvarande partiordförande Jan Björklund (L) måste klara av att ro detta val i hamn. Annars kommer Liberalernas framtid i både svensk och europeisk politik snart vara ett minne blott.