Att beskriva stockholmarna som “förlorare” i ett utjämningssystem är lite magstarkt. Omfördelningspolitik handlar just om att jämna ut förutsättningarna för att bedriva kvalitativ välfärd i hela landet.

Om en kommun har hög andel höginkomsttagare, friska och i arbetsför ålder, på en relativt liten geografisk yta, ja men då är det ju självklart att det inte behövs särskilt höga skatter för att finansiera vård och omsorg för de som behöver.

Är en kommun däremot geografiskt stor, glest befolkad, med hög andel äldre, så som det ser ut på de flesta ställen i norra Sverige, då kostar välfärden givetvis mer. Samtidigt som de som betalar är färre. Det är av den självklara anledningen vi ska ha ett skatteutjämningssystem i det här landet.

I artikeln från Dagens Nyheter beskrivs förslaget till nytt utjämningssystem som att det uppkommit med bakgrund i att förutsättningarna just är så olika för att bedriva jämlik välfärd i hela landet. Det bekräftar också ansvarige ministern, civilminister Ardalan Shekarabi (S) för DN.

Ändå går artikeln vidare i att flera landsting kommer att förlora pengar på det hela, och att största förlusten skulle vara för stockholmarna och andra landsting runt Mälardalen. Vilket det säkert skulle vara, men det är inte poängen.

DN är ju en rikstäckande tidning men med Stockholmsprofil. Så rubriken kanske inte var så konstig ur det perspektivet. Men det varje vettig människa borde fråga sig är: om stockholmarna blir förlorarna, vilka är det som är förlorarna i dagsläget?

“Vinnarna” i artikeln beskrivs vara län som Gotland, Värmland, Dalarna, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Det nya förslaget ska ta större hänsyn till befolkningstäthet och socioekonomiska faktorer (vilket är ett krångligare ord för hur rik och välutbildad befolkning man har).

Problemet med artikeln i Dagens Nyheter är egentligen inte ingången att stockholmarna kommer förlora, även om det är en smula provocerande när man bor i region eller kommun som går på knäna ekonomiskt för att få skattepengarna att gå ihop.

Egentligen är problemet att man över huvudtaget pratar om vinnare eller förlorare. För vinsten, den är jämlikhet. Och det är hela landets vinst. Det är var fokus borde ligga. För vill vi att Sverige ska vara ett jämlikt land så måste denna praxis gälla.

Vi kan inte ha det så att stockholmare (eller andra) ska kunna få hjälp, vård, eller omsorg när som helst medan pensionärer på landsbygden får vänta månader på en tid hos läkare. Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.

Utomlands skryter vi om hur bra det är att bo i Sverige. Samtidigt vet vi att förutsättningarna för att bedriva god välfärd i hela landet ser extremt olika ut. Och så kan vi inte ha det. Sammantaget kan vi konstatera att hela Sverige tjänar på att hela Sverige har det bra.