Insändare Ordet bondeskam myntades nyligen av en svensk journalist när FNs klimatpanel släppte sin rapport med fokus på jord- och skogsbruk denna gång.

Man kan bli uppgiven för mindre, men jag vägrar att skämmas. Tvärtom är jag stolt över att få företräda Norrbottens bönder som tar fram mat på ett hållbart sätt. Det är viktigt att förstå att rapporten handlar om jord- och skogsbruket globalt, inte nationellt, eller för den delen lokalt.

Men alla dras över en kam. Som om amerikanska feed-lots, där tusentals djur står i inhägnader och matas med foder för snabb tillväxt, kan jämföras med de nötdjur som betar längs Torneälven, skogsgläntan i Överkalix eller som håller byarna runt Piteå öppna.

Som att de regnskogar i Sydamerika som huggs ned kan liknas vid vårt välskötta skogsbruk, där tillväxten är högre än det som avverkas. Vi får mer och mer skog i Sverige.

Vårt sätt att bruka marken framhålls ofta av tunga aktörer som ett föredöme för resten av världen. Vi har stränga djurskyddslagar, mycket liten antibiotikaanvändning och en klimatsmart produktion. Svenskt kött släpper ut 25 procent mindre växthusgaser än snittet i EU.

Köttet i EU har dessutom 60 procent lägre utsläpp än det globala genomsnittet för kött.

Naturvårdsverkets PRINCE-rapport i fjol stärkte bilden av det svenska hållbara jordbruket. Drygt 60 procent av den svenska matkonsumtionens klimatpåverkan sker av livsmedel som produceras utomlands. Rapporten visade tydligt att svenska konsumenter lätt kan minska sitt klimatfotavtryck genom att välja svenska livsmedel istället för importerade.

Trots detta tappar vi matproduktion i vårt län i en oroväckande takt.

Med fortsatt stor import bidrar svenskarna inte bara till en sämre värld, utan vi äventyrar också vårt lands säkerhet. De svenska böndernas väl och ve handlar inte bara om de enskilda företagens framgång och överlevnad, utan också om vår förmåga att försörja befolkningen med mat vid en kris.

Men insikten om det svenska jordbrukets betydelse saknas uppenbarligen fortfarande i samhället.

Genom att oftare välja lokalt producerad eller svensk mat kan vi stötta det inhemska jordbruket. Inte för böndernas skull, utan för att fler ska få hållbar mat på bordet – för äta måste vi ju alla.