Solen gömmer sig bakom tunna slöjmoln, det är ljummet i luften och det enda som hörs är ett försiktigt plaskande från poolen en bit bort. Jag ligger på en brits under bar himmel och tänker på rimmad lax.

Jag har just blivit skrubbad med havssalt från axlar till tå och känner mig välrimmad.

Nu kan du skölja av dig saltet, sedan kan du sätta dig i saltlagen en stund om du vill, säger spaterapeuten.
Artikelbild

| Hamnpromenaden i Piran kantas av restauranger och kaféer.

Jag befinner mig i naturparken Sečovlje i södra Slovenien, nära gränsen till kroatiska Istrien. Här framställs havssalt från stora saltdammar i våtmarken. Saltet skördas för hand, med en teknik som har använts i över 700 år. Få vet hur världens vanligaste smaksättare framställs, men här kan nyfikna boka en guidad tur i parken och lära sig mer om tillverkningen. I parken finns också ett museum och en butik med allsköns saltprodukter.

Saltplantage

Jag är dock främst här för att fördjupa mig i hur saltet kan användas utvärtes. Mitt bland saltfälten ligger nämligen Lepa Vida, ett utomhusspa med minimalistisk arkitektur. De låga träbyggnaderna ser nästan ut att vara en del av den omgivande naturen.

Att ta sig hit är en upplevelse i sig.

Artikelbild

| Piran har inga sandstränder, men gott om badstegar att välja mellan.

Jag checkar in i parkentrén och blir sedan skjutsad genom de 750 kvadratmeter stora saltplantagerna med en liten golfbil. Den sista biten får jag gå till fots på en träspång mellan saltfälten. Området har en unik flora och fauna; i en av dammarna kurar en silkeshäger, en av de många fågelarter som trivs i det salta Medelhavsklimatet.

"Svart guld"

Artikelbild

| Pachamama är ett prisvärt alternativ i en av Pirans gränder.

Väl framme får jag svida om i ett omklädningsrum, sedan är det bara att lägga sig i en av solstolarna eller sjunka ned i den stora poolen med uppvärmt havsvatten. Lepa Vida är ett så kallat thalassospa, vilket innebär att vattnet kommer från havet. Saltet och leran som används i behandlingarna hämtas från de omgivande saltmarkerna.

Både leran och saltet innehåller en massa välgörande mineraler. Vi brukar kalla leran för vårt svarta guld, berättar spaterapeuten.
Artikelbild

| Piran har över 4|000 invånare. Den största inkomstkällan är turismen.

Vid sidan av den stora bassängen finns flera mindre pooler. Ett par av dem är fyllda med saltlag – den vätska som blir kvar på botten efter att saltet har skördats. Lagen innehåller 10–20 procent salt, att bada i det sägs kunna minska såväl hudproblem som reumatism och andra ledsjukdomar. Sant eller ej – jag lämnar i alla fall spaet med rosigare hy och lägre puls.

Saltbastu

Artikelbild

| Den slovenska kusten präglas av stenkajer och stenstränder. Badskor rekommenderas för känsliga.

Den slovenska kusten har en lång tradition av att kurera sina besökare. Närmsta staden Portoroz är en av Europas äldsta kurorter och lockar med flera moderna spahotell. Ett av dem har sju olika bastur – varav en saltbastu.

Jag fortsätter dock till Piran, Portoroz mindre och charmigare granne. Den medeltida småstaden har flera pampiga palats som har bekostats av salttillverkningen – den högkvalitativa mineralen har varit hett eftertraktat genom historien. Mitt i staden tronar det romerskgotiska stadshuset som venetianerna uppförde när de kom hit i slutet av 1200-talet. De tog även över salttillverkningen och fick den att blomstra från mitten av 1400-talet till år 1797, då den Venetianska republiken gick i graven och österrikarna annekterade området.

Artikelbild

| Kvällsdopp i Piran.

Söt kyrka

Det venetianska arvet lever kvar i Piran. Och precis som i Venedig, på andra sidan Adriatiska havet, är vattnet ständigt nära. Staden sticker ut som ett pekfinger längst ut på den slovenska Rivieran och omgärdas av en lång strandpromenad kantad av restauranger och kaféer. Högst upp i staden ligger Sveti Jurij (Saint George), en söt kyrka med fin utsikt över såväl havet som Italien och Kroatien.

Artikelbild

| Heaven Terrace 99 är perfekt vid solnedgång.

Om strandpromenaden är pulsådern är Tartinitorget dess hjärta. Här samsas fotbollsspelande småpojkar med kaffedrickande lokalbor och glassätande turister. Allt övervakas av stadens store son, kompositören och violinisten Giuseppe Tartini, som står staty mitt på torget.

Piran är en perfekt utgångspunkt för att upptäcka den slovenska kusten, men också för avstickare inåt land. Huvudstaden Ljubljana ligger en och en halv timme bort, liksom Brda, landets främsta vinregion. Till italienska kustorten Trieste är det knappt 45 minuter och till kroatiska halvön Istrien hälften så långt. De korta avstånden gör att det är lätt att hinna uppleva mycket – den som vill maxa kan bocka av tre länder på en eftermiddag.

Artikelbild

| Huvudstaden Ljubljana är väl värd en utflykt från kusten, cirka två timmar med tåg.

Frukost vid havet

Samtidigt är Piran en stad som man gärna dröjer sig kvar i. Här finns både en avslappnad atmosfär och gott om plats, åtminstone om man undviker turistpeaken i augusti. Jag kombinerar lata dagar i solen med salta bad och sköna promenader. Däremellan utforskar jag stadens krogar och kaféer. Jag äter långfrukost med havsutsikt på Cafinho, frossar i salta havskräftor på fiskrestaurangen Ribic Baja, pallar sockersöta, saftiga fikon från ett dignande fikonträd i hamnen och njuter av pasta med färsk, istrisk tryffel på anrika Hotel Piran.

Artikelbild

| Fritolin pri Cantini är en av Pirans mysiga fiskrestauranger.

Sista kvällen inleder jag med en solnedgångsdrink på Hotel Pirans flotta takterrass. Aperol Spritzen kostar nästan dubbelt så mycket som på barerna på marknivå – vilket får mig att tänka att även notan är saltad. Men havsutsikten och den bittersöta drinken får mig snabbt att glömma prislappen.

Innan jag lämnar området stannar jag till i Portoroz för att besöka butiken Piranske Soline. Här finns salta souvenirer i alla former och prisklasser. Bland annat en mörk choklad med havssalt från de närbelägna saltplantagerna – den perfekta blandningen av sött och salt.