Gunnar Palm minns rallysegern som i går

För 50 år sedan vann Gunnar Palm och Hannu Mikkola maratonrallyt London–Mexiko.

Vi grundlade segern på en fartsträcka i Peru som tog 12 timmar och 21 minuter att köra.

Jubileet skulle firas i London i år men coronapandemin satte stopp.

20 april 2020 08:53

Under många år var Gunnar Palm professionell kartläsare med både Saab och Ford som arbetsgivare. Han reste världen runt och lotsade förare på vägar i allsköns terräng. Samspelet dem emellan var oerhört viktigt om det skulle gå fort. Gunnar hade det lilla extra som gjorde honom framgångsrik.

Jag älskar att tävla och har alltid hållit igång fysiskt, det gjorde att jag orkade. Långa tävlingar var min specialitet. Ju svårare, desto bättre.

Safarirallyt

Segern i London–Mexiko är en milstolpe i hans och Hannu Mikkolas gemensamma karriär.

Starten gick på Wembley och målet var på Aztecastadion i Mexico, där fotbolls-VM skulle spelas samma år. Men allra först körde vi flera sträckor i Europa, med avslutning i Portugal. Då låg vi tvåa.

Sedan bar det av till Sydamerika och nya utmaningar. På vägar där de riskerade möten med djur och lastbilar gick det inte att köra för fullt i skymda kurvor och på krön. Rallyt kördes utan noter, men Gunnar hade varit på plats i förväg och rekat sträckorna.

På slingrande bergsvägar med stup på sidorna gick det lite långsammare, men på de bredare asfaltsträckorna med fri sikt var farten 170–180 kilometer i timmen. Bilen var växlad för att accelerera och ha högt vridmoment, inte för maxad toppfart.

Jag minns särskilt tolvtimmarssträckan, som kördes på Inkavägen Cuzco-Huancayo. När vi kom i mål var vi 18 minuter före tvåan. Där grundlade vi segern.

Syrgas

De körde stundtals 4 000 meter över havet och både bilen och förarna behövde extra syre för att orka. Men Hannu och Gunnar hade hivat ut syrgastuberna för att spara på vikten.

Vi tänkte att om vi svimmar så kommer det någon annan som har syrgas och räddar oss, säger Gunnar och skrattar vid minnet.

Han var 33 år då och Hannu några år yngre. De håller fortfarande kontakten. I fjol hälsade Gunnar på i Finland där Hannu bor under sommaren.

På 70-talet var det nästan bara fabriksteam – bortåt femton jämfört med fåtalet i dag i VM. Rallysporten är i bakvattnet mot då. Bilarna kostar så mycket och det saknas vägar. Därtill kommer miljöaspekten. En amatör har inte råd och sporten tappar bredden trots stort publikintresse.
Efter alla år i motorsporten – vad är du mest stolt över förutom själva tävlingarna?
Att jag fick Motorprinsens medalj av Prins Bertil. Jag var sista pristagaren som han själv valde ut, säger Gunnar Palm.
Gunnar Palm

Ålder: 83 år.

Familj: Sambo Gunilla Nilars, sonen Martin, 40 år, och dottern Lisa, 47 år.

Hobby: ”Golf – det liknar rally eftersom det är så små marginaler, millimeter, som skiljer framgång från fiasko.”

Styrkor som kartläsare: ”Min envetenhet, att jag aldrig gav upp och min tävlingsinstinkt.”

Började som: Kartläsare till Erik Carlsson ”på taket” 1963. ”Erik och jag var de första proffsen i rallyvärlden, som fick betalt. Vi åkte från rally till rally – Monte Carlo, San Remo, Nairobi…”

Efter rallykarriären: Kort efter att Gunnar och Hannu Mikkola vann Safarirallyt 1972, bytte Gunnar kostym och blev pr-man för bilmärket Ford.


London–Mexiko

Rallyt kördes 1970 som en tribut till fotbolls-VM i Mexiko. Tidigare hade ett liknande maratonrally körts mellan London och Sydney 1968.

Längden var över 2 500 mil i Europa och Sydamerika.

Starten gick på Wembley i England den 19 april och målet var på Aztecastadion i Mexico City den 27 maj 1970.

Rallyt hade 96 startande ekipage, 23 av dem gick i mål.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!