Ett värdigt avsked från landets bästa band

19 maj 1916 16:24

”Då som nu för alltid” är – och lär förbli – Kents sista album, ett milt pulserande verk som summerar den senare delen av bandets historia.

Kent är med råge det band jag lyssnat mest på de senaste tio åren. De har betytt helt sjukt mycket. Skivor som ramat in händelser och perioder i livet, låtar som burit mig i tunga stunder och Jocke Berg-texter som tyckts beskriva hur just jag har känt eller haft det vid ett visst tillfälle. Många kan vittna om samma sak.

Sedan har vi en hantverksmässig aspekt. Förmågan att förpacka låtarna, bygga ljudlandskap med såväl köttiga elgitarrer som strama isberg av mäktiga syntar, att hitta en ton och ett koncept.

”Då som nu för alltid” håller inte samma skyhöga höjder som bandets starkaste album ”Du och jag döden” och ”Röd”  – i jämförelse med dem är den för strömlinjeformad – men den säger farväl på ett fint och ganska vilsamt sätt. Saknar du gitarrbandet från de fyra första albumen får du dessvärre sakna in i kaklet. Föredrar du ”Synt-Kent” har du en hel del att hämta.

Jocke Bergs texter fortsätter att balansera sin lyrik mellan det lättigenkännliga och det mer poetiskt och politiskt inlindade. Fascinationen inför det Sverige som var och det Sverige som blev känns intakt. Än en gång imponerar de tvära kasten mellan makro-bilderna från enskilda människors tillvaro och den vidvinkelfångade stora bilden på samhället.

I ”Falska profeter”, en av de starkaste låtarna, sjunger han: ”Det bästa i mitt liv kan varken lånas eller köpas eller säljas/Det bästa i mitt liv måste jag våga, ge, förstå eller förtjäna … /Jag pratar om gemensamkap, förståelse, solidaritet och vänskap – så jävla dum är jag”. Briljant.

Den vassa inledningen ”Andromeda” med markerande kickar och barnkör i refrängen och den ironiskt laddade ”Vi är för alltid” är omedelbara och självklara, men jag hittar mina nya favoriter i de mer finstilta låtarna som ”Den vänstra stranden”, ”Förlåtelsen” och i det avslutande numret som lämpligt nog heter ”Den sista sången”. Det blir Kleenex-varning på textraden ”Det här är sista gången, sista gången vi ses/Det här är sista sången, sista sången jag ger dig” när bandet kommer till Luleå i oktober.

Trots att årets långa avsked är utannonserat med trummor och trumpeter tar Kent inte i så de spricker på den här skivan. Det här är ett värdigt avsked från landets bästa band – då, som nu, för alltid.

Kent

Då som nu för alltid

(RCA/Sony)

PPPP

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!