Identitetskriser och kvinnokraft i teatervåren

Ett turbulent Europa präglar teatervåren – vad händer med vår identitet i tider av kris? Flera uppsättningar undersöker hur självbild och gemenskap förändras.

Samtidigt fortsätter kvinnorna att kliva fram – i Ferrantesatsningar och feministiska klassiker.

17 januari 2019 09:29

Redan i fjolårets omtalade föreställning "Safe" tolkade den tyske regissören Falk Richter känslan av otrygghet i det samtida västerländska samhället. I "I am Europe" på Dramaten i Stockholm låter han nu åtta skådespelare och dansare nysta i vad identitet och gemenskap betyder i Europa i dag. De är inte ensamma. Dystopiska "Hålla andan", även den på Dramaten, utspelar sig i ett Europa i fritt fall och regissören Lena Endre frågar sig: "Vad händer med oss bortskämda människor i den här delen av världen när allt kraschar?".

Ruckar självbilden

I liknande marker rör sig "Tiggarna", med urpremiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Dramatikern Mia Törnqvist skriver om vårt förhållningssätt till människor som tigger. Annika Hallin regisserar pjäsen om Folkhemssveriges nya dilemma: att världens orättvisor har tagit sig över gränserna.

Vi är vana vid att vara solidariska och tillsammans ta ansvar för samhället. Vi tror att vi lever så men tiggarna bevisar varje dag att vi låter omänskligheten leva vidare, säger hon.

Resultatet blir en smärtsam förändring av vår självbild. Enligt Annika Hallin handlar det inte om att vi har blivit sämre människor. Men vi har ingen vana vid att se oss som privilegierade i en orättvis värld.

Vi tvättar inte vår egen byk, för då måste vi göra avkall på vår status, och vi vill inte ge upp segelbåten eller de två bilarna. Vi vill inte se oss själva i det perspektivet, säger hon.

Att skärskåda identitet och gemenskap handlar det också om i "24 timmar svart kvinna", på Riksteatern, i regi av Josette Bushell-Mingo. Teaterdebuterande Fanna Ndow Norrby har skrivit manus om fyra vänner och hur de reagerar när en av dem utsätts för ett rasistiskt påhopp.

Kvinnor tar plats

Våren är över huvudtaget full av kvinnors berättelser. Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm storsatsar på Elena Ferrantes omåttligt populära berättelse om kvinnlig vänskap. Riksteatern fokuserar på kvinnokamp, bland annat med ett nyskrivet drama om den iranska poeten Forough Farrokhzad, "Upprorets poet", som har premiär 26 januari. Manuset är skrivet av Rebecca Örtman och Jila Mossaed – nyligen invald i Svenska Akademin.

Den tar sig an ett otroligt relevant tema och vänder sig till en publik vi inte alltid ser på teatern, språkligt och kulturellt. Den berättar om kvinnligt konstnärskap, längtan, och hur fiktion och konst är en metod för att befria både individen och samhället, säger Riksteaterns teaterchef Dritëro Kasapi.

Och det blir flera feministiska klassiker: Lagom till 100-årsjubileet av den kvinnliga rösträtten tar Riksteaterns pjäs "Väckarklockan" avstamp i Elin Wägners bok med samma namn från 1941. På Dramaten i Stockholm regisserar Tilde Björfors "Guds olydiga revben", boken där Gunilla Thorgren läser Bibeln med feministiska ögon. Lo Kauppi tar sig an Märta Tikkanens kultroman "Män kan inte våldtas".

Metoo på scen

Och metoo fortsätter att påverka. På Dramaten håller man samtalsserien "Kvinnan på scenen" medan föreställningen "Backstage" gestaltar händelser i en teaters kulisser.

I den stora flodvågen av vittnesmål kände vi att vad är bättre än teatern för att ge kött åt situationen och öppna för samtal och komplexitet, säger regissören Kia Berglund, som vill undersöka härskartekniker och gruppdynamik.
Allt måste komma upp till ytan men sen måste man mötas, det är då man når komplexiteten.
Fler föreställningar i vår

19/1 Turnépremiär för "Jag är en annan nu" med Ann Petrén, på Riksteatern i Landskrona. Om mötet mellan en mamma och hennes cancersjuka dotter.

23/1 "Förbjuden ingång". Mattias Nordkvist gestaltar 1800-talsförfattaren Victoria Benedictssons kamp på Göteborgs stadsteater.

25/1 Premiär för "Orfeus stiger ner" av Tennessee Williams på Dramaten i Stockholm, i regi av norska Runar Hodne. En berättelse om konstens och passionens förmåga att ge livet mening.

2/2 Premiär för "Flickvännen" av Karolina Ramqvist, i regi av Marianne Lindberg De Geer, på Uppsala stadsteater. Om ett gäng flickvänner som tvingas samman när deras män är ute på mer eller mindre hederliga "jobb".

15/2 "Ett självmords anatomi" av Alice Birch, Malmö stadsteater. Suzanne Osten regisserar denna pjäs om tre generationer kvinnor.

23/2 Premiär för "Andante" av och i regi av Lars Norén på Dramaten i Stockholm. Om åldrande.

1/3 Skandinavienpremiär för "Min fantastiska väninna" av Elena Ferrante på Kulturhuset Stadsteatern/Årsta Folkets hus. I regi av Maria Sid, biträdande teater- och scenkonstchef.

2/3 Premiär för "Den babyloniska skökan och andra dåliga kvinnor" på Teater Moment i Gubbängen. En odyssée över "dåliga kvinnor" som genom historien har fördömts och gömts undan.

8/3 "I huvudet på Alfhild Agrell", en föreställning om hennes liv med premiär på internationella kvinnodagen, Teater Västernorrland, Sundsvall.

10/3 "Hem" med Tyst Teater och Riksteatern i Stockholm. Om döva flyktingar.

12/3 "Nationalparken". Sara Parkman och poeten Jonas Gren tar med publiken in i skogen och funderar på klimatångest och olika sätt att leva. Riksteatern, premiär i Surahammar.

21/3 "Jag, pappa" på Scalateatern i Stockholm. Kodjo Akolor i en föreställning om föräldraskapet.

21/3 "Guds olydiga revben" i regi av Tilde Björfors. Pjäsen är ett samarbete med Cirkus Cirkör och Malmö Stadsteater utifrån Gunilla Thorgrens bok med samma namn.

29/3 "Flickan med svavelstickorna" av HC Andersen i bearbetning av Rikard Lekander på Backa Teater i Göteborg.

31/3 "För att jag säger det", urpremiär av Farnaz Arbabi, Daniela Kullman och Gustav Deinoff på Unga Klara i Stockholm. Tar sig an diskriminering och fördomar mot barn.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa