8:e söndagen efter Trefaldighet

Matteusevangeliet 7:22-29 Tema: Andlig klarsyn

I min hemby Degernäs utanför Umeå var det en gammal farbror som sa till mig att han hade ”Läst Bibeln med en blind mans ögon.” Men han hade fått klarsyn då väckelsen gick genom bygden. Det finns många människor som har fått göra en omprövning av sitt liv inför den andliga verkligheten.

Paulus, han blev helt förändrad i sin livsföring sedan han hade mött Gud. Det var på Damaskusvägen. Han var ute i ärendet att fängsla de kristna och förfölja dem på alla sätt och så fick han sin syn. Han blev först blind. Han kom sedan att se allt han ägde genom Jesus Kristus som han förföljde.

Det är besvärligt att ha dålig syn, det vet inte minst jag själv som är helt beroende av mina glasögon. Men de helt blinda kan ändå ibland se med sina inre ögon en verklighet som vi seende inte upplever. Det kan vara så när det gäller den andliga klarsynen också. Det som förr hade glans och var så viktigt förlorar sitt värde i jämförelse med det nya som följer i det andliga uppvaknandet.

Som barn fick jag lära mig en sång i söndagsskolan som handlar om att inte bygga sitt hus på sand utan på en stadig grund. Vad handlar den sången om egentligen? Handlar den om var det är klokt att bygga ett hus? Som barn tänkte jag nog det och visst verkade det rimligt att bygga huset på ett berg, tryggt och stabilt.

Som vuxen så förstår jag att sången handlar om livet. Sången väcker frågorna på vilken grund jag bygger mitt liv? Bygger jag mitt liv på en grund som bara håller när solen skiner och livet är härligt. Eller håller den också när motgångens vind blåser?

Det Jesus försöker förklara i helgens evangelietext, det är att det är han som är den grund som håller i alla väder. Bygger vi vårt liv på honom och hans ord så rasar inte hela vårt livsbygge även om vi möter motgångar och svårigheter.

Vi ber: Gud, låt mig få den syn som leder till att jag en gång får se vad intet öga sett och låt mig bygga mitt liv på stadig grund. Amen