Marie Dissanayake

Det ligger en båt och undrar

om den ska få sig ett dopp.

Den ligger och känner sig uttråkad

och har inte mycket hopp.

Var är då ändå min ägare?

Har hon fattat varför jag finns till?

Att ligga på land och vänta

är inte något jag vill.

Jag ligger och tänker på livet.

Är det verkligen bara det här?

Jag vill ju vara i vattnet

och kryssa mellan kobbar och skär.

Jag vill ju känna vinden

och strömmarna rycka i mig.

Sen vill jag gärna ta mig

en tur på sjön med dig.

Jag undrar har du glömt mig?

Älskar du mig inte mer?

Jag ligger här på stranden

och känner hur förfallet sker.

Du kanske tycker jag gjort mitt

för dig och alla de dina.

Jag får väl ligga här och minnas

och tänka på guldåren mina.