Nej, det finns ingen fattigdomsgen

Fattigdom är inte genetiskt betingat och ekonomiska klyftor ingen naturlag. Säger vetenskapen.

Bildtext

Bildtext

Foto: Sanna Eriksson

Krönika2019-10-15 17:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Äntligen! gick Nobelpriset i ekonomi till någonting  viktigt. Inte till någon  verklighetsfrämmande matematisk tjollerteori. Den här gången prisas tre nationalekonomer som brinner för att bekämpa fattigdomen i världen.

Fattiga människor tros vara lata och oföretagsamma, säger fransyskan Esther Duflo, en av pristagarna. Av detta följer att fattigdomen är deras eget fel. En fantastiskt bekväm inställning som friar makthavare från ansvar.

Tack och lov finns det intelligenta människor som inte tror att de hundratals miljoner som lever i svält och misär  bär på någon gen som gör dem slöa och oföretagsamma. Esther Duflo och hennes två medpristagare, varav den ene hennes make, har forskat i fattigdom och hittat andra förklaringar. Att fattigdom har sina rötter i hårda livsvillkor och att bättre skolor och bättre barnsjukvård är framgångsrika vägar till ett bättre liv. Hitta problemen, gör insatser och ta vara på de bästa resultaten.  Arbeta i det lilla. Bit för bit. Steg för steg. Bort från fattigdomen. 

Thomas Piketty, en annan fransk dock inte Nobelprisad nationalekonom, vill bekämpa rikedom. Ekonomiska klyftor är ingen naturlag, det är ideologi och politik, säger Piketty. Att fattigdom och gapande klyftor varken beror på gener eller självgående naturlagar har en ju länge misstänkt, men det är väldigt befriande med stöd från expertis på området. 

Ta grisar till exempel. Dom är ju väldigt lika oss människor.  Om den ena grisen är välgödd och den andra skrikande mager, blir då den skrikande magra grisen fetare av att den välgödda får ännu mer mat medan den magra får nöja sig med det lilla den har eller ännu mindre? Självklart inte. Kan man tycka. Det tycker inte politiker som hela tiden tar ekonomiska beslut som gör de rika ännu rikare, med motiveringen att de då kommer att jobba mer och det är bra för samhället och för de fattiga och mindre bemedlade. Här vill jag säga; kyss katta!

  Samma ideologer predikar att det som är bra för de rika är dåligt för de fattiga.  Att förse dem med mer pengar är direkt skadligt för dem själva och för samhället. Därför måste allehanda bidrag stramas åt, a-kassan och sjukförsäkringen sänkas och ribban höjas så att arbetslösa och sjuka kravlar sig upp från sofflocket.    

Piketty agiterar för något så ute som höjda skatter för de rikaste. Han föreslår att EU-länder tillsammans beslutar om gemensamma skatter på höga vinster, höga inkomster och stora förmögenheter. Skatterna ska sedan skickas tillbaka till respektive land för att utjämna ekonomiska orättvisor.   

Utopiskt? Nja. En ny tid kan vara på gång. Vinstmaximering kanske inte längre ska vara enda ledstjärnan. Det finns storföretag som funderar på det, läser jag i den rosa finanstidningen. Börjar det bli nog? Kräkkänslor kanske. 

Åter till svinstian. Den övergödda grisen säger nu till den magra att jag behöver inte mer krubb. Har redan nog. Kan inte äta mig mer än mätt. Börjar känna av gallan. Ta det du, så mår vi båda bättre och det blir trevligare här i stian. Ingen dum saga alls. Handelshögskolan kanske nappar.