Logga in
Logga ut

Per Sandberg

Pers Inlägg

Presenterar nyheter, åsikter och andra inlägg om fotbollen i södra Norrbotten.

Hedlund bör få chansen

Piteå Cajsa Hedlund, Infjärden, jagas av flera klubbar i Elitettan samt ett i allsvenskan, vilket ni kan läsa om här.

Det är föga förvånande.

Hedlund har flera intressanta egenskaper.

Hon har framförallt styrkan i kroppen och huvudspelet och är även en bra djupledsspelare. Det skulle verkligen vara intressant att få se Hedlund efter en tids träning i en elitmiljö få jobba på June Pedersens inlägg. Hedlund gjorde ett mål mot PIF på hörna ifjol för den som minns.

Nu har PIF aldrig visat något intresse för Infjärdens anfallare. Redan ifjol skrev jag att hon borde vara intressant för klubben att bjuda in på provträning för att se henne i rätt miljö och lättare kunna göra en bedömning.

Det handlar inte om att Hedlund i nuläget skulle vara en färdig allsvensk spelare, men hon borde ges chansen att få visa om hon kan nå dit på sikt. Med en säsongs elitträning i kroppen borde det finnas goda möjligheter för henne att komma upp på den nivå som krävs någon gång under säsong två.

Vi får se om det blir så, inte i PIF utan i annan klubb. Hedlund är öppen för elitspel och lär med tanke på det intresse som finns hamna där nästa säsong.

I år har 19-åringen gjort 21 mål i division 1. Visserligen inget mot serievinnaren Morön, men flera mot alla andra topplag.

En intressant jämförelse är att Piteås Cecilia Edlund satte sex mål i division 1 när hon var 19 år och senare som bäst 24.

Det säger inte allt, men ändå en del.

Piteå vill så klart sin egen klubbs bästa och av någon anledning tycker man inte att Hedlund är intressant. Då hoppas jag att hon får chansen och lyckas i en annan elitklubb istället.

 

Mer Infjärden. Peder Rending lämnar sitt uppdrag som tränare i Infjärdens damlag.

Piteås problemlösning

Piteå Två självklarheter.

Mål avgör matcher.

Piteå har den här säsongen inte visat tillräcklig kvalité i det avseendet.

 

Tjugo procent till att konstatera problemet. Åttio till att lösa det.

Det är en bra formel för att komma framåt, avancera, skapa skillnad på sikt.

Så vi börjar med de tjugo.

I stora delar av spelet är Piteå lika bra som motståndarna.

Raden efter uppehållet.

Örebro 0-3, Linköping 0-0, Göteborg 1-1, Eskilstuna 3-1, Örebro 0-1, Vittsjö 0-0.

Sex poäng på sex matcher. Sett i stora drag en skral utdelning.

Kryss räntar dåligt. Oförmågan att avgöra jämna matcher ännu sämre. I spelet i stort har Piteå varit på samma nivå som sina motståndare i samtliga matcher utom den första mot Örebro  (rättvis förlust), och den korrekta segern mot Eskilstuna. Så återstår fyra matcher. Jämna, tajta, målsnåla. Sett till stora delar av spelet hade sex-sju poäng snarare än tre varit fullt logiskt.

Men Piteå har inte den tillräckliga kvalitén sista tredjedelen av planen.

Inte ett mål i sju av tretton matcher. Då är det svårt att ligga högt upp i tabellen.

Piteå är inte sämre än Vittsjö eller Göteborg som ligger högre upp i tabellen. Men förmågan att avgöra matcher är det.

En jätteskillnad mot för ifjol.

Det för oss in på vad som måste göras.

Några stora förändringar kommer inte vara möjliga. Piteå har sin trupp. Det positiva: det är också i stort sett densamma som lyckades så bra ifjol.

Framförallt skulle jag vilja se ett lag som själv verkligen inser det. Som hittar den bergfasta tron på den egna förmågan. Ifjol var den obeveklig. Då fanns en enorm vinnarinstinkt i laget. De bara skulle vinna och avgöra täta jämna matcher. Ett lag som hellre öste framåt för en vinst än att spela för kryss. Det gav någon förlust extra i slutminuterna, men desto fler vinster och inga poängkrävande oavgjorda matcher.

Visst. Motståndarna läser Piteå bättre nu. Lagen har blivit taktiskt skickligare. Piteås paradgren är inte det i samma utsträckning längre eftersom konkurrensen hårdnat.

Men framförallt tror jag mycket sitter i huvudena. Knutar som behöver lösas. Jag vet inte om det är en liten omedveten mättnad efter guldet. Men Piteå saknar den extra hänsynslösheten och återigen den där speciella men så svåra att precisera, vinnarinstinkten, som präglade fjolåret. Den har bara glimtat till vid korta sekvenser 2019.

Kanske har allt snack om att säsongen är lång och tuff med rekordmånga matcher omedvetet fungerat som en liten handbroms, hur gott syftet med det snacket än varit. Själv skulle jag föredra en liten större konsekvens i startelvan. Det är bra att tänka långsiktigt för att orka hela vägen, men segrar kan alltid bara tas här och nu.

Ifjol avgjorde PIF flera matcher sista halvtimmen. I år har laget inte gjort ett mål sista kvarten.

Då nöttes motståndarna ner. Så har det inte direkt varit i två senaste matcherna mot Örebro och Vittsjö. Då har båda lagen stångat sig trötta och egentligen oförmögna att avgöra. Typiska 0-0-matcher, även om bara en slutade så.

 

Piteå inledde bra mot Vittsjö. Tog kommando. Satte press, vann bollen på mittfältet och kunde trycka ner motståndarna.

Så fort Piteå vände spelet mot högerkanten fanns massor av yta. Vittsjö tryckte in sin vänstermittfältare Ebba Hed som låg högt upp. Följden blev stort utrymme för Selina Henriksson som gång efter gång hade många meter att agera på när hon fick bollen. PIF utnyttjade det, men kunde ha tryckt ännu hårdare där. Inspelen kom, men inte så att Piteå skapade chanser i straffområdet.

Piteås offensiva trio Olga Ekblom, Fernanda da Silva och offensiva mittfältaren Josefin Johansson har alla värdefulla egenskaper, men inte främst som målskyttar. De stod på ett mål tillsammans inför matchen.

Piteås stora chans att vinna den här matchen var att spräcka nollan första halvtimmen. Att matchbilden i Piteås favör skulle plana ut efterhand var givet.

 

Efter 30 minuter blev utgångspositionerna lägre. Vittsjö vann några frisparkar och dueller genom en droppande Tove Almqvist och kunde lyfta upp sitt lag.

I den andra halvleken orkade Piteå inte trycka upp laget på samma sätt som i den första. Mittfältet lyckades inte närma sig anfallarna tillräckligt ofta. Utspridda var det svårare att få tryck framåt, kombinera och skapa chanser.

Fernanda Da Silva testade ett par långskott av den typen som har låg målprocent.

Nina Jakobsson gjorde inte alltid rätt val, men blev en uppspelspunkt när hon kom in och hade ett par smarta skarvningar som PIF med rörelse runt kunde skapa embryon till något.

Men närmare än ett konstsparksförsök av Julia Karlernäs och en farlig hörna kom inte Piteå på 90 minuter.

Tre bra målchanser på två senaste matcherna är naturligtvis för lite även om Örebro och Vittsjö är två mycket skickliga lag på att stänga ytor och skapa matcher präglade av närkamper.

Ute i spelet är Piteå inte sämre än topplagen. Men kvalitén i och nära straffområdet är fortfarande på en något för låg nivå.

 

 

 

PIF-spelarens nya klubb

Piteå I söndags skrev jag att Elvis Mani lämnar Piteå IF.

Nu är klubben klar: Älvsby IF.

Han ansluter direkt till laget.

- Vi är väldigt glada för att Elvis kommer. En spetsspelare som kommer att betyda mycket för oss resten av serien. Vi är mycket nöjda, säger tränaren Johan ”Knoe” Jonsson. 

Aronsson unik

Piteå Ronja Aronsson till A-landslagets EM-kvaltrupp.

Hon blir den första lokala Piteåspelaren i ett A-landslag. Tidigare uttagna har ursprungligen kommit från andra håll. Aronsson är fostrad i Munksund/Skuthamn.

Senaste tiden har hon framförallt visat upp bra offensiva egenskaper. Med sitt lugn och finter på kanten har hon tagit sig förbi motståndarna till inlägg/inspel.

Utmaningen kommer att vara farten och positionsspelet internationellt. 

Efter år i U23-landslaget kommer nu chansen. Ingenting finns att förlora. Hon kommer slå ur underläge precis som Piteås andra uttagna spelare, Madelen Janogy, gjort. 

PIF:s enda väg uppåt

Piteå 12 matcher, 19 poäng. Plats 7.

Piteå är just nu långt från att försvara guldet och fyra poäng från medaljplats.

Det är också vad laget har förtjänat så här långt in i damallsvenskan.

En svag prestation och resultat hemma mot Örebro följdes av ett Piteå som allt mer gick att känna igen. Tron på seger. Farten, kombinationerna i anfallsspelet. Styrkan i duellerna. Målchanserna.

Piteå hittade vägen dit steg för steg med ökad kvalité mot Linköping till Göteborg och vidare till Eskilstuna.

Men mot Örebro var laget helt frankt inte tillräckligt bra för att vinna.

När lyftet såg ut att ha kommit trillade PIF tillbaka igen. Två steg fram, ett tillbaka.

Piteå koncentrerar sig aldrig på tabellen säger man, utan bara nästa match.

Tur det. Då slipper laget se att det blir oerhört svårt att försvara SM-guldet. Spel i Champions League nästa säsong eller en annan medalj än andraplatsen ger är inte heller borta, men det fick sig en knäck i matchen mot Örebro.

Piteå har helt enkelt varit för ojämnt den här säsongen. Framförallt har spelet suttit riktigt bra i för få matcher.

Varje säsong innehåller sina bleka, dåliga och hyfsade men inte tillräckliga insatser.

Men den här säsongen har det varit fler sådana än senaste åren.

Piteå, både som kollektiv och sett till enskilda spelare, når inte upp i sin högsta nivå eller nära den lika ofta som tidigare.

En anledning är motståndet. Fler lag är nu taktiskt skickligaere. PIF har inte den fördelen på samma sätt som tidigare.

I matcherna mot Örebro är det motståndarna som har varit tajta, solida, och utnyttjat motståndarnas svagheter. Nykomlingen imponerar stort på det sättet och har läst PIF. Laget låser Piteås möjlighet att få fart i anfallsspelet och vet precis var bollarna bakom Piteås backar ska läggas och hur det ska spelas mot vilka spelare i Piteås lag. Örebro gör det riktigt bra.

Piteå då?

Försvarsspelet har suttit bra i de fyra senaste matcherna. Anfallsspelet till och från. PIF har blivit mållöst i sex av tolv matcher totalt sett. Naturligtvis inget fint facit för en mästare. 

Löpningar i ytterzonerna, möjligheten för de offensiva spelarna att komma rättvända med fart och ligga nära varandra för att kombinera blir även forrtsättningsvis viktigt.

Piteå kommer självklart inte att åka ur serien. Det är klart sedan länge. Men om det inte ska bli en placering i mittenskvalpet krävs helst segrar mot Vittsjö och Eskilstuna kommande veckan.

Vid dubbla förluster är Champions League i ännu större fokus inför hösten. Men med bra resultat i veckan är en medalj högst möjlig ändå, oavsett gäller det att prestera bättre offensiv fotboll än mot Örebro. Det är dit vägen till bra resultat går. Defensiven var trots allt godkänd, trots ett par stora misstag.

 

Piteås herrar smyger med i division 2-toppen. Det kan vara bra. Nu slipper laget den press som blev allt för betungande i slutet av förra säsongen. Då klarade spelarna inte av den för många nya situationen.

Piteå har defintivit kapaciteten för att komma tvåa eller till och med vinna serien. Laget har en mycket intressant avslutning på serien med IFK Luleå, Friska Viljor och Skellefteå i de tre sista omgångarna. Då kan mycket hända.

Målvakten Anton Norén har blivit utlånad till Bergnäset. James Burgin sticker nu till Swansea och är eventuellt tillbaka i ett kval i höst.

Elvis Mani har inte platsat och lämnar också, oklart för vilket lag.

 

 

Lindbloms nya uppdrag

Piteå Han hann knappt sluta i Piteå IF så skaffade Björn Lindblom ett nytt uppdrag.

Den här gången inte som spelare, utan tillbaka som tränare.

Lindblom kommer att arbeta med spelarutveckling i herrlaget.

Det kommer säkert att passa honom alldeles ypperligt.

Det är viktigt att tidigare spelare fortsätter att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper.

 

Mer med Piteåkoppling.

Målvakten Richard Nordlund funderar på att flytta till Göteborg efter den här säsongen. Den 34-årige målvakten har snart gjort tio säsonger i Piteå. Blir det här den sista?

 

Namn: Per Sandberg
Ålder: 35
Fotbollsbakgrund: Har spelat fotboll nästan hela livet. Har tvingats sluta på grund av skador.
Bästa fotbollsminne: Sverige-Paraguay på Olympiastadion i Berlin, 15/6 2006 samt Tyskland-Sverige på samma arena oktober 2012.
Uppdrag: Ska leverera nyheter, kommentarer och åsikter om lokal fotboll.
Mejl: per.sandberg@pt.se
Telefon: 0911-645 41, 070-2604123

  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Annons