Logga in

Per Sandberg

Pers Inlägg

Presenterar nyheter, åsikter och andra inlägg om fotbollen i södra Norrbotten.

En mycket bra avslutning

Piteå Damallsvenskan våren 2019 har aldrig primärt handlat om att toppa serien. Bra att göra det - javisst. Men det viktiga är att hänga med inför hösten då allt kommer avgöras. Där är Piteå IF nu.

Jag skrev det redan inför serien. För Piteå IF är det inte absolut nödvändigt att leda serien inför VM-uppehållet. Det som har betydelse för ett lag som vill vinna SM-guld är att vara med i toppen. Om det är en, två eller tre poäng upp till förstaplatsen är inte det avgörande.

Det kommer spelet i höst att vara. Hittills har 7 omgångar lirats, då spelas 15.

Vinsten med 2-1 mot LB07 gav PIF det utgångsläge som skänker arbetsro och optimism under sommaruppehållet, det kan bli oerhört betydelsefullt.

Våren har varit lite svajig. Defensivt har Piteå var bra. Fem insläppta mål är näst bäst.

Det är duellspelet på mittplan och framåt i samspel med farten i kombinationsspelet som inte har nått rätt nivå sett över sju matcher.

Mot LB07 skulle PIF normalt ha vunnit med fem-sex bollar.

Mot ett sämre motstånd som bjuder på större ytor är det lättare att glänsa.

Där fick PIF draghjälp. Men laget var också bättre än mot Rosengård och Vittsjö.

Att LB07 tog ledningen på sitt första anfall i matchen var chockartat. Piteå var utspritt när gästerna spelvände, June Pedersen missade lite i en brytning, Faith Ikidi låg efter, luckan kom och Sophie Sundqvist satte bollen.

Det var också allt gästerna hade på 90 minuter.

Det här var en match mellan Piteå IF och den egna oförmågan att göra mål.

Tempot var bättre än tidigare. Så många fler fyllde på i straffområdet. Så mycket fler inlägg slogs. Men skickligheten i boxen fanns inte riktigt där fullt ut nu heller. Skillnaden var att PIF hade så många inlägg, hörnor, inspel att det statistiskt sett ändå skulle ge resultat. Så blev det.

Fernanda Da Silva som älskar att dansa på öppna ytor trivdes alldeles förträffligt och visade teknik, finurlighet stor spellust och noll mentala begränsningar Hennes typ av match. Hennes typ av spel. Klart att hon stötte in 1-1 efter Madelen Janogys inlägg.

Nu åker hon och Faith Ikidi iväg till VM. De fick med sig lagets tre poäng och sina personliga. Det finns en poäng i det också.

Madelen Janogy slog hörnan, Josefin Johansson skarvade och Faith Ikidi tryckte in bollen.

2-1 i en match som kunde, borde slutat 6-0.

Det spelar mindre roll. Det viktiga var poängen och en positiv känsla mot uppehållet på två månader.

Josefin Johansson visade åter att hon är tillbaka. Så bra i duellspelet och nu också aktiv i offensivt straffområde.

Julia Karlernäs växte under matchen, tvekade lite på ett par studsande bollar i första halvlek. I andra bjöd hon på en snurrfint och framspelning följt av ett leende som kan vara det viktigaste på LF Arena i år. Karlernäs var avslappnad och fick med sig en bra halvlek till sommarvilan. Det är bra på alla sätt.

PIF har nu tiden på sig att verkligen vässa det som behövs inför en extremt intensiv andra halva av säsongen. Den som kommer att avgöra allt. I damallsvenskan och Champions League.

Utifrån det var det här en mycket bra avslutning.

Millbert debuterade

Piteå Jag missade det. Men tydligen har det hänt.

Henrik Millbert från Piteå har debuterat i Superettan.

Det tog till omgång 20 men nu har han fått spela.

Debuten skedde förra veckan när backen från Piteå hoppade in i 86:e minuten i 1-3-matchen mot Jönköping Södra.

Frej ligger sist i tabellen. Nästa match är hema mot Degerfors.

 

 

 

Godkänt men inte tillräckligt

Piteå
Godkänd insats igen.
Kryss igen.
Men sett i ett längre perspektiv inte tillräckligt bra.
Att damallsvenskan skulle vara jämn var högst troligt redan inför serien.
Att Rosengård, K/Göteborg eller Linköping ligger före PIF är inte konstigt.
Inte heller att någon ur trion Kristianstad, Vittsjö eller succélaget Örebro gör det är egentligen ett stort problem. Spelare för spelare har inte Piteå en trupp som sticker ut som något extra jämfört med övriga. 
Men när samtliga sex lag är före i tabellen kan Piteå IF så här långt inte se tillbaka på någon lyckad säsong.
Nu var det också nära att Eskilstuna gick förbi, men Julia Karlernäs mål i slutminuterna förhindrade det.
PIF löper klar risk att missa medalj för första gången sedan 2014.
Det vore naturligtvis ett klart misslyckande för ett lag som behållit allt man velat i sin mästartrupp och har jobbat vidare med sin kontinuitet. Det finns egentligen inget att skylla ifrån sig på annat än att konkurrens från övriga lag är stenhård. Men det gäller ju alla.
Det är inte alls försent för PIF att rädda upp den här säsongen till något positivt. Men då kommer det att krävas avancemang uppåt (det är endast sluttabellen som har betydelse), och helst också framgångar i Champions League. Skulle Piteå avancera både en och två rundor där så skänker det ett helt nytt ljus på allt.
För att det ens ska vara möjligt måste spelet bli bättre. Defensivt är PIF stabilt. Få mål släpps in, men alla kan se att det är offensiven och det egna spelet som framförallt inte är tillräckligt bra.
PIF drar ofta matchbilden åt väldigt tajta, kompakta tillställningar med få målchanser åt båda hållen.  Det blir bataljer med motståndare där båda lagen jabbar sig trötta. Det är inget fel med det, men för att få utväxling i en tabell behöver matcher avgöras. Det har Piteå bara lyckats med en gång efter uppehållet. Laget har gått från minst antal kryss till mest.
Mot Eskilstuna skapade gästerna något fler chanser, men det var först i slutet som Piteå fick upp mycket folk i straffområdet och hade kvalité i inspelen.
Med två anfallare i Nina Jakobsson/Madelen Janogy hade jag hoppats på ett större forwardssamarbete med möjlighet att ligga nära varandra och kombinera. Det fick vi se väldigt lite av. PIF hade fortsatt för långa avstånd mellan sina spelare i offensiven vid många tillfällen.
Det blev bättre mot slutet och då kom också kvitteringen.
Efter förra matchen mot Eskilstuna var känslan att flera spelare i Piteå var på gång, men alltjämnt är det flera spelare som är något blekare kopior av sig själva jämfört med ifjol. Mindre mod och tro. Fler tekniska misstag. 
Ribban ligger högt efter personbästat ifjol när vissa kanske spelade sitt livs fotboll, men det är svårt att sätta den någon annanstans. Det är PIF själv som har drivit upp kravbilden, just nu levereras det inte riktigt i paritet med den.
Piteås herrar fortsätter att blanda för mycket i vissa matcher och mellan andra. Nu blev det 1-1 borta mot jumbon Anundsjö. PIF är fortfarande för ojämnt och rättar det inte till sig blir det ingen placering topp två i division 2.
Eventuellt kan laget få sällskap i tvåan av Storfors nästa säsong. Saik är bara tre poäng efter Notviken på kvalplatsen i division 3 efter 4-1 borta mot jumbon Gimonäs.

Piteås problemlösning

Piteå Två självklarheter.

Mål avgör matcher.

Piteå har den här säsongen inte visat tillräcklig kvalité i det avseendet.

 

Tjugo procent till att konstatera problemet. Åttio till att lösa det.

Det är en bra formel för att komma framåt, avancera, skapa skillnad på sikt.

Så vi börjar med de tjugo.

I stora delar av spelet är Piteå lika bra som motståndarna.

Raden efter uppehållet.

Örebro 0-3, Linköping 0-0, Göteborg 1-1, Eskilstuna 3-1, Örebro 0-1, Vittsjö 0-0.

Sex poäng på sex matcher. Sett i stora drag en skral utdelning.

Kryss räntar dåligt. Oförmågan att avgöra jämna matcher ännu sämre. I spelet i stort har Piteå varit på samma nivå som sina motståndare i samtliga matcher utom den första mot Örebro  (rättvis förlust), och den korrekta segern mot Eskilstuna. Så återstår fyra matcher. Jämna, tajta, målsnåla. Sett till stora delar av spelet hade sex-sju poäng snarare än tre varit fullt logiskt.

Men Piteå har inte den tillräckliga kvalitén sista tredjedelen av planen.

Inte ett mål i sju av tretton matcher. Då är det svårt att ligga högt upp i tabellen.

Piteå är inte sämre än Vittsjö eller Göteborg som ligger högre upp i tabellen. Men förmågan att avgöra matcher är det.

En jätteskillnad mot för ifjol.

Det för oss in på vad som måste göras.

Några stora förändringar kommer inte vara möjliga. Piteå har sin trupp. Det positiva: det är också i stort sett densamma som lyckades så bra ifjol.

Framförallt skulle jag vilja se ett lag som själv verkligen inser det. Som hittar den bergfasta tron på den egna förmågan. Ifjol var den obeveklig. Då fanns en enorm vinnarinstinkt i laget. De bara skulle vinna och avgöra täta jämna matcher. Ett lag som hellre öste framåt för en vinst än att spela för kryss. Det gav någon förlust extra i slutminuterna, men desto fler vinster och inga poängkrävande oavgjorda matcher.

Visst. Motståndarna läser Piteå bättre nu. Lagen har blivit taktiskt skickligare. Piteås paradgren är inte det i samma utsträckning längre eftersom konkurrensen hårdnat.

Men framförallt tror jag mycket sitter i huvudena. Knutar som behöver lösas. Jag vet inte om det är en liten omedveten mättnad efter guldet. Men Piteå saknar den extra hänsynslösheten och återigen den där speciella men så svåra att precisera, vinnarinstinkten, som präglade fjolåret. Den har bara glimtat till vid korta sekvenser 2019.

Kanske har allt snack om att säsongen är lång och tuff med rekordmånga matcher omedvetet fungerat som en liten handbroms, hur gott syftet med det snacket än varit. Själv skulle jag föredra en liten större konsekvens i startelvan. Det är bra att tänka långsiktigt för att orka hela vägen, men segrar kan alltid bara tas här och nu.

Ifjol avgjorde PIF flera matcher sista halvtimmen. I år har laget inte gjort ett mål sista kvarten.

Då nöttes motståndarna ner. Så har det inte direkt varit i två senaste matcherna mot Örebro och Vittsjö. Då har båda lagen stångat sig trötta och egentligen oförmögna att avgöra. Typiska 0-0-matcher, även om bara en slutade så.

 

Piteå inledde bra mot Vittsjö. Tog kommando. Satte press, vann bollen på mittfältet och kunde trycka ner motståndarna.

Så fort Piteå vände spelet mot högerkanten fanns massor av yta. Vittsjö tryckte in sin vänstermittfältare Ebba Hed som låg högt upp. Följden blev stort utrymme för Selina Henriksson som gång efter gång hade många meter att agera på när hon fick bollen. PIF utnyttjade det, men kunde ha tryckt ännu hårdare där. Inspelen kom, men inte så att Piteå skapade chanser i straffområdet.

Piteås offensiva trio Olga Ekblom, Fernanda da Silva och offensiva mittfältaren Josefin Johansson har alla värdefulla egenskaper, men inte främst som målskyttar. De stod på ett mål tillsammans inför matchen.

Piteås stora chans att vinna den här matchen var att spräcka nollan första halvtimmen. Att matchbilden i Piteås favör skulle plana ut efterhand var givet.

 

Efter 30 minuter blev utgångspositionerna lägre. Vittsjö vann några frisparkar och dueller genom en droppande Tove Almqvist och kunde lyfta upp sitt lag.

I den andra halvleken orkade Piteå inte trycka upp laget på samma sätt som i den första. Mittfältet lyckades inte närma sig anfallarna tillräckligt ofta. Utspridda var det svårare att få tryck framåt, kombinera och skapa chanser.

Fernanda Da Silva testade ett par långskott av den typen som har låg målprocent.

Nina Jakobsson gjorde inte alltid rätt val, men blev en uppspelspunkt när hon kom in och hade ett par smarta skarvningar som PIF med rörelse runt kunde skapa embryon till något.

Men närmare än ett konstsparksförsök av Julia Karlernäs och en farlig hörna kom inte Piteå på 90 minuter.

Tre bra målchanser på två senaste matcherna är naturligtvis för lite även om Örebro och Vittsjö är två mycket skickliga lag på att stänga ytor och skapa matcher präglade av närkamper.

Ute i spelet är Piteå inte sämre än topplagen. Men kvalitén i och nära straffområdet är fortfarande på en något för låg nivå.

 

 

 

PIF-spelarens nya klubb

Piteå I söndags skrev jag att Elvis Mani lämnar Piteå IF.

Nu är klubben klar: Älvsby IF.

Han ansluter direkt till laget.

- Vi är väldigt glada för att Elvis kommer. En spetsspelare som kommer att betyda mycket för oss resten av serien. Vi är mycket nöjda, säger tränaren Johan ”Knoe” Jonsson. 

Aronsson unik

Piteå Ronja Aronsson till A-landslagets EM-kvaltrupp.

Hon blir den första lokala Piteåspelaren i ett A-landslag. Tidigare uttagna har ursprungligen kommit från andra håll. Aronsson är fostrad i Munksund/Skuthamn.

Senaste tiden har hon framförallt visat upp bra offensiva egenskaper. Med sitt lugn och finter på kanten har hon tagit sig förbi motståndarna till inlägg/inspel.

Utmaningen kommer att vara farten och positionsspelet internationellt. 

Efter år i U23-landslaget kommer nu chansen. Ingenting finns att förlora. Hon kommer slå ur underläge precis som Piteås andra uttagna spelare, Madelen Janogy, gjort. 

Namn: Per Sandberg
Ålder: 35
Fotbollsbakgrund: Har spelat fotboll nästan hela livet. Har tvingats sluta på grund av skador.
Bästa fotbollsminne: Sverige-Paraguay på Olympiastadion i Berlin, 15/6 2006 samt Tyskland-Sverige på samma arena oktober 2012.
Uppdrag: Ska leverera nyheter, kommentarer och åsikter om lokal fotboll.
Mejl: per.sandberg@pt.se
Telefon: 0911-645 41, 070-2604123

  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Annons