Under en presskonferens vid lunchtid på onsdagen gav finansminister Magdalena Andersson (S) sin syn på den ekonomiska utvecklingen i Sverige under det senaste kvartalet, och i den närmaste framtiden.
Understödd av nya siffror på den svenska bruttonationalprodukten (BNP) från SCB konstaterade hon att vi har en historiskt tuff tid bakom oss, men att det också går att urskilja ljuspunkter vid horisonten.
Allt är fortfarande i rörelse, och på grund av såväl de snabba skiftena som nyheten i de åtgärder man har presterat och den osäkra samtiden är det med statistik inte möjligt att få annat än en ögonblicksbild av den svenska ekonomin; de långsiktiga trendlinjerna och kurvorna kommer vi att behöva invänta med tålamod.
Samtidigt finns det vissa saker som går att slå fast redan nu. I jämförelse med många av de andra ekonomiska ekonomierna ter sig de dystra svenska siffrorna nämligen som en solskenshistoria – de värst utsatta har under samma period krympt dubbelt eller till och med tre gånger så mycket som de svenska.
En del av det beror säkert på att den svenska coronastrategin inte har inneburit lika hårda restriktioner som i många andra länder. Här är det viktigt att understryka att en oskadd ekonomi aldrig har varit målet med den svenska strategin – den har utformats av Folkhälsomyndigheten med det enda målet att skydda den svenska folkhälsan så långt möjligt.
En annan del beror på att de extraordinära insatser som regeringen och finansdepartementet varit snabba och resoluta med att genomföra har visat sig vara effektiva – korttidspermitteringarna har låtit många arbetstagare behålla jobben, och omställningsstödet har inneburit en trygghet för många företagare i en osäker tid.
Det är klart att det största BNP-raset i modern tid varken är någonting att glädjas eller att slå sig för bröstet för – en ekonomi som drar sig samman med den hastigheten lämnar konkurser, arbetslöshet och osäkerhet i sina spår.
Den konsekvens som vi kommer att behöva leva längst med – och som enligt Magdalena Andersson är det som kommer att ligga i fokus för regeringens politik framöver är arbetslösheten.
Sverige hade redan innan krisen en stor grupp arbetssökande, och en del av dem har svårigheter med att ta sig in på arbetsmarknaden överhuvudtaget.
Det handlar inte sällan om unga och om nyanlända –för dem står språk- och utbildningsbarriärer i vägen. För en cynisk och kortsiktig politiker utgör dessa människor en belastning – men för en framsynt och tillväxtorienterad politiker handlar det om att Sverige, hur rikt det än är, fortfarande har enorma mängder outnyttjad potential.
När även resten av världens sargade ekonomier börjar hämta sig gäller det att vi står redo, och med ett näringsliv som har bevarat sin infrastruktur är redo att både växa och ta tillvara på de resurser som finns i landet.
Det finns kritiker som menar att Socialdemokratin är alltför intresserad av att hålla i regeringsmakten, och är beredd att kompromissa för mycket med de egna idealen för att nå den.
Regeringens hantering av coronakrisen visar att de har fel. Politik handlar inte bara om att bräda sina rivaler, det handlar till syvende og sidst om att få resultat. Utan en orädd socialdemokratisk regering hade den kris vi har hamnat i kunnat bli mycket värre – och det är bra för Sverige att både krishanteringen och återuppbyggnaden sker med Magdalena Andersson vid rodret.