Till att börja med vill jag säga att jag faktiskt älskar julen. Från att det första adventsljuset är tänt tills att den sista granen är dansad runt och utslängd, så älskar jag julen. Det är den mysiga, varma räddningen i en annars så kall och mörk årstid, det är någonting att längta till. Att få dricka glöggkopp på glöggkopp, mandeln i gröten och det ljusprydda granarna. Affärer och gallerior som spelar samma gamla jullåtar på repeat från och med november, att se stjärnprydda fönster och ta del av luciatåg.
Nu på söndag är det första advent, vilket för många betyder tända ljus, glöggmys och lussebullar. Det är även den officiella starten för alla julklappshandlare – skyltsöndag. I 25 dagar framöver kommer butikerna att fyllas av folk och jakten på de perfekta presenterna pågå.
Rättelse: jag älskar konceptet med julen. När den mysiga, härliga gemenskapen som julen symboliserar för mig byts ut till stress och hets, då älskar jag inte julen längre. Att springa som en dåre från affär till affär för att hitta julklappar är inte sättet jag vill spendera årets kanske vackraste månad på. När stressen överstiger julglädjen, då är någonting på tok.
Ofta slutar det med att jag hetshandlar julklappar dagarna innan, och om jag ska vara helt ärlig blir det sällan de mest minnesvärda. Jag köper för att köpa, för att det är vad som förväntas av mig och inte för att jag har en tanke bakom. I Sverige väntas julhandeln öka starkt och slå rekord – i år igen. Vi beräknas, enligt HUI, att köpa julklappar för närmare 75 miljarder kronor det här året.
Sjuttiofem miljarder
svenska kronor.
För att göra det lite enklare att greppa om så stora siffror kan jag berätta att det motsvarar ungefär 19 miljoner robotdammsugare, som råkar vara just årets julklapp. 19 miljoner robotdammsugare betyder två stycken självstyrda städfordon per person, till alla människor i hela Sverige. Precis vad vår befolkning behöver.
Hur kan en högtid för gemenskap och glädje ha förvandlats till en sådan konsumtionsfälla? Och hur kunde vi gå rakt in i den?
Jag tycker självklart inte att det är fel att vilja visa omtanke till sina nära och kära, men hörrni, saker är inte allt. Att köpa julklappar behöver inte vara någon tävling i störst, bästa och vackrast, och inte heller bara ett utbyte av pengar. Det finns så mycket annat vi kan ge istället, någonting som bidrar till annat än dagens överkonsumtion. Kärlek och julglädje till exempel, sånt är fint.