Piteå Hockey hade haft en jättechans att ta steget upp till allsvenskan om det verkligen funnits en vilja värt namnet i Luleå och Skellefteå. Och vad ska man egentligen säga om att fotbollstränaren Andreas Johansson inte gavs möjligheten att hjälpa till i PIF-dam när frågan ställdes. Är allt snack om samarbete hit och dit bara rent svammel...

Piteå Hockey var tidigt på "speaking terms" med elitmeriterade hockeycentern Jonas Berglund när beskedet om att han kunde tänka sig en flytt tillbaka till norr från Norge kom i höstas. Det var i stort sett endast underskriften som fattades när ett i det läget skadedrabbat Luleå kom in i bilden och snöt Berglund framför näsan på Piteå. Berglund gavs ett tvåårskontrakt med Luleå vilket givetvis var roligt för honom, men ett tungt besked för Piteå Hockey som såg Jonas som en viktig pjäs i kvalserien och i strävan efter en allsvensk plats.

"Vi hoppas på att Piteå tar sig till allsvenskan" mässade företrädare för Luleå Hockey i media när Piteå trampade på i allettan.

Artikelbild

| Bosse Lundkvist

Ifall de verkligen menade vad de sa och samtidigt insett lyftet för länets hockey och i förlängningen för dem själva skulle Luleå givetvis i samarbete med Piteå lagt upp en plan A, B och C för olika utfall strax före och efter juluppehållet. Att placera toppjuniorerna Isac Lundeström, Nils Lundkvist och Viktor Grahn i Piteå efter play in mot Brynäs eller JSM-slutspelet hade varit fullt möjligt om det planerats för det före och inte efter alla juniorlån varit ristade i sten. Luleås utlåningskvot på fem spelare var nämligen redan fylld när Piteå hamnade i kvalserien.

Samarbete med den klubb som fostrat otaliga elitspelare till Luleå. Jo, tjenare! Ordet samarbete i det här fallet är inget annat än rent svammel. Det finns ingen vilja och det finns inga som helst planer. Istället är det enkelt att gömma sig bakom meningar som "det är inte klubben utan agenterna som styr när en spelare lånas ut".

Och när man hör en sådan fras kan man förstås finna det märkligt att Skellefteå, som inte hämtat i närheten så många spelare som Luleå från Piteå, lånat ut lirare som Johan Alm, Petter Granberg, Petter Emanuelsson, Pär Lindholm och Simon Krekula för att nämna några.

SM-finalisten Skellefteå är fortfarande Piteå Hockeys största sponsor på flera sätt och vis, tänka sig.

Och apropå alla fina ord om att länets klubbar måste samarbeta inom fotbollen skulle det ha varit intressant att höra hur tongångarna gick i IFK Luleå, fotbollsgymnasiet och länets förbund när det meddelades att Piteå IF:s fotbollstränare Stellan Carlsson skulle ta time out på grund av sjukdom i familjen. I det läget var Stellans tidigare assisterande, Andreas Johansson, det givna valet bredvid Jonas Edholm, men det var tydligen mer eller mindre omöjligt att lossa fjärdedivisionsklubbens och en av tre lärare på fotbollsgymnasiet till ett vikariat på högsta nivå i medaljklubben Piteå IF.

Nu blev det i slutändan en bra lösning på tränarproblematiken kring Piteå ändå. Fredrik Söderholm hoppade på jobbet intill Stellan och Josefin Johansson klev in när Jonas Edholm tvingades kliva av på grund av sjukdom, men ändå.

Elitklubben fick plötsliga oväntade problem på tränarsidan och då kunde inte fjärdedivisionsklubben och dess högprofilerade fotbollsgymnasium bjuda till. Samarbete inom länets fotboll eller rent svammel. Ja, frågan har ställts på sin spets här också och vi har inte hört, men väl sett, svaret.

Frågor och svar. Ibland är det roligt att konstatera att man har fel.

Skellefteås framfart till SM-final såg man exempelvis inte komma. Speciellt inte efter sista matchen i grundserien, 1–1 mot Karlskrona hemma.

Med en målvakt som steppar upp några snäpp ju mer det gäller är dock allt möjligt i ishockey. Fråga Västerås vars målvakt Marcus Dahlbom lyfte klubben till allsvenskan och fråga Skellefteålirarna vars finländske burlejon Joni Ortio verkar älska dagsläget. Västerås till allsvenskan och Skellefteå i SM-final mot Växjö. Vem såg den komben komma för låt säga två månader sedan?

Piteås fotbollsanfallerska Madelen Janogy är ett annat bra exempel på en gigantisk felanalys signerad undertecknad. Efter hennes inledande matcher i PIF-tröjan under fjolårets allsvenska var jag övertygad att hon inte skulle vara i närheten av en målnotering kring fem under en hel säsong. PIF-ledarna Stellan Carlsson och Leif Strandh var dock övertygade om motsatsen. De förklarade lugnt att Janogy skulle utvecklas till en stor fotbollsspelare.

Under hösten visade Madelen vem som hade rätt. Man tvingades nästa nypa sig i armen över hennes framfart under seriens andra halva. Janogy var en av landets absolut främsta spjutspetsar när säsongen led mot sitt slut.

Och trots ringrost efter knäingrepp prisades hon rättmätigt som Piteås bästa spelare i 2–1-premiären mot Kalmar. Smålänningarna kan skatta sig lyckliga att de slapp möta en Janogy i den form hon avslutade förra säsongen i.

Stora snackisen efter premiären var annars bänkningen av de senaste säsongernas stora PIF-stjärna, Faith Ikidi. Det kan förstås vara så enkelt att Ikidi inte hunnit träna ikapp efter sitt handledsbrott. Hon verkade faktisk ha en bra bit kvar till gammalt gott Ikidi-slag när hon hoppade in i cupmatchen mot Djurgården i Arcus för en dryg månad sedan, men att hon ska ha tappat så mycket form mellan november och april är märkligt. Piteå behöver en Ikidi iform om lagets ska vara med och fajtas på den övre halvan.