Under hösten har det kommit signaler att Försäkringskassan skärpt tolkningen och bedömningen av rätten till sjukpenning, trots att ingen förändring har skett i lagstiftningen. Det innebär i praktiken att Försäkringskassan har ändrat praxis i tillämpningen och därmed gör nya begränsningar i sjukpenningrätten. Besluten upplevs nu efter denna förändring inte hanteras på ett rättssäkerts sätt och den enskilde medborgaren kommer i kläm. Statistiken visar sitt tydliga språk att under de tre första kvartalen 2016 har indragna sjukpenningar fördubblats jämfört med tidigare år. Försäkringskassan menar att man ”förstärkt sitt kvalitetsarbete” under 2016, en del i detta verkar vara att ifrågasätta och hantera förlängning av pågående sjukdskrivning mer restriktivt. Tidigare praxis var att man fortsatte få sjukpenning under pågående utredning av Försäkringskassan av rätt till sjukpenning. Den enskilde individen drabbas hårt om sjukpenning inte beviljas, eftersom indragningen sker retroaktivt.
Den bortre tidsgränsen är avskaffad men de övriga tidsgränserna i rehabiliteringskedjan finns kvar. Enligt lagen om allmän försäkring ska en individuell prövning göras efter 180 dagar mot ett normalt förekommande arbete mot hela arbetsmarknaden, en regel som är stelbent och borde ersättas med en mer individuell arbetsförmågebedömning. Sjukförsäkringen ska ju underlätta och få igång en tidig rehabilitering med syfte att återgå i arbete, med att arbetsgivarna tar ett större ansvar för rehabilitering med insatser av exempelvis arbetsanpassning och ett långsiktigt systematiskt arbetsmiljöarbete.
Beslut om sjukpenning och omprövning vid avslag kan ta orimligt lång tid, finns exempelvis på 25 veckor, där den enskilde straffas ekonomiskt svårt. Hanteringen av sjukförsäkringen som försäkringskassan tillämpar är helt oacceptabelt för personer som drabbas av sjukdom och ohälsa