Världsledande forskning i norra Sverige kommer på sikt att resultera i en flora av helt nya produkter och energibärare som kan produceras av skogsråvara. Men risken är överhängande att kommersialiseringen av denna forskning kommer att dröja, utebli eller ske någon annanstans. Vi var en gång världsledande på forskning om vindkraft, men tappade initiativet till danskarna som utvecklade en industri kring detta. Låt oss denna gång hantera det smartare.
Längs Norrlandskusten finns fyra universitet, som forskar på förädling av biomassa till framtidens högvärdiga produkter, kemikalier och biodrivmedel. Här finns även ett 30-tal pilotanläggningar i syfte att generera ny kunskap på samma område. I Örnsköldsvik och Piteå finns två världsunika demonstrationsanläggningar för tillverkning av biodrivmedel. I Piteå finns även en kommersiell anläggning för tillverkning av diesel från råtallolja som efter förädling kan tankas hos Preem i form av deras Evolution diesel. I Holmsund byggs en demoanläggning för tillverkning av ”grönt” kol som direkt kan ersätta fossilt kol, men även förädlas vidare i processer som nu utvecklas i regionen.
Det har dock visat sig mycket svårt att gå från demonstration till kommersiell produktion. Trots löften om investeringsstöd från EU i halvmiljardklassen så överger industri efter industri sina planer på investeringar. Skälen som anges är att det saknas långsiktiga och stabila energipolitiska spelregler. Detta är mycket oroande och gör vägen mot ett fossiloberoende längre och krokigare.
För att bli mindre beroende av framtida förändringar i vår omvärld vore det av stor strategisk betydelse både för Sverige och EU att öka den inhemska produktionen av drivmedel och kemikalier, helst från förnybar råvara. Ett exempel på vår utsatthet är att i dag kommer 40 procent av Sveriges import av olja från Ryssland.
Sedan skattebefrielsen på biodrivmedel infördes 2004 har andelen stadigt vuxit. Det har gjort att Sverige flera år före utsatt tid uppnått EU:s mål på tio procent förnybart inom transportsektorn. Svenska biodrivmedel i form av etanol, rapsdiesel, biogas och på senare år även talldiesel är i dag bra alternativ med hög klimatnytta. Det är nu hög tid att ta nästa steg för en ökad tillverkning av biodrivmedel baserad på skogsråvara och avfall, vilket också är i linje med vad EU kommissionen vill se.
Dessvärre präglas skogspolitiken inom EU av lobbyism och brist på kunskap. Den färgas av att få länder har en skogsindustri, samt att många politiska krafter vill gynna annan industri och därmed begränsa skogsindustrins utveckling. Argument framförs, helt felaktigt, som hävdar att skoglig biomassa inte är koldioxidneutral och att skogen gör störst klimatnytta orörd. Därför måste våra politiker och de skogliga aktörerna formera sig och göra sin röst hörd inom EU och se till att framtida regelverk inte missgynnar en fortsatt utveckling av bioekonomin. Genom en utvecklad bioekonomisk strategi kan skogsnäringen i Norrbotten fortsätta utvecklas samtidigt som vi påskyndar resan mot ett fossilfritt Sverige.