Det har successivt blivit Lulebo av Thomas Berglund, som i slutet av åttiotalet flyttade ifrån Piteå för spela med Luleå hockey. Det blev sjutton år i elitserien. Spelstilen som blev hans signum, var snabb, smart och ettrig. Efter karriären har olika tränarroller avlöst varandra i Piteå hockey och Luleå HF.
– För två år sedan tackade jag "ja" till att leda Brynäs IF och hela familjen flyttade till Gävle, säger Thomas Berglund.
Hans succé som huvudtränare blev ett faktum när de under våren, var snubblande nära att plocka hem ett SM-guld mot HV71.
– Vi fick fantastiska finaler, även om vi inte klarade det hela vägen fram.
Han tycker att hockeyn verkligen har lyckats som sport med allt kring slutspelet. Då ökar trycket på arenorna, mediebevakningen är stor. Städerna blommar upp och publiken lever sig verkligen in med sitt lag.
– Det är roligt när det blir sån stämning kring matcherna.
Nu när en ny säsong drar igång ska Thomas Berglund få Luleå att växa. Han känner förväntningar och tycker det ska bli en spännande utmaning.
– Luleå har ju varit ganska nederlagstippade av experter, men det är en lång och intressant resa vi har framför oss. Vi har fått in nya, unga killar och så har vi rutinerade spelare i laget. De yngre suger åt sig på ett speciellt sätt, de är hungriga och vill lära. Jag vill få ut så mycket det bara går av alla.
Att hålla skutan rak istället för att börja kryssa när det blåser snålt har han fått beröm för. Med åren har han funnit sitt eget ledarskap.
– Det gäller att hitta en balans när kritiken blir onyanserad. Man får lära sig stå pall i motgångar, men även att sortera i det som sägs när det går bra.
Thomas Berglund bor vid Luleälvens strand. På gräsmattan står två större fotbollsmål och en bit ut i vattnet, hos den idrottsaktiva familjen, finns en hoppbrygga.
– Gillar man vatten så är det här ett fint ställe.
Trots åren i Luleå och utflykten till Gävle, kommer Piteå alltid att kännas som hemma. Där finns både hans systrar och pappa kvar.
– Man får mycket känslor för båda ställena när man flyttat. Min fru är Lulebo och våra grabbar är ju födda här i stan, säger han.
Thomas Berglund tycker egentligen inte att det skiljer sig så mycket mellan städerna, men han tycker att Piteå är man lite mer patriotisk och kanske mer stolt över sin byggd.
– En Pitebo hörs överallt. Dialekten är särpräglad. Man gör sig inte till och pratar på ett annat sätt bara för att man åker bort någonstans.
Det tycker han man ska värna om och bevara.
På frågan om han använder sig av Pitemål på träningspassen blir svaret:
– Nä, man vill ju gärna göra sig förstådd (skratt).
Utmärkelsen som "Årets utflyttade Pitebo" kom som en glad överraskning för honom.
– Det känns mycket oväntat och roligt att få bli uppmärksammad.