Den analys som SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) genomfört vid Grimsö forskningsstation av rovdjurets spillning visar att det var en varg. Det är inte fastställt huruvida det var en hane eller hona, men däremot att den härstammar från den sydsvenska stammen.
– På ett sätt känns det tryggare att det var en varg. Det finns inget revir här och då vet man att vargen redan är långt borta, säger fårägaren Bo Samuelsson.
Ni har inte haft några fler incidenter?
– Nej, men vi flyttade fåren från hagen vid skogskanten och tog dem närmare bebyggelse, säger Samuelsson.
När länsstyrelsens naturbevakare genomförde en platsanalys av det delvis uppätna fåret och dessutom säkrade spillning från rovdjuret lutade man åt att det var en björn som varit framme. Det som förbryllade var avsaknaden av bärrester i spillningen.
– Det fanns viss misstanke om att det kunde vara en varg och nu vet vi att så var fallet, säger Lars Olsson, naturbevakare vid länsstyrelsens fältenhet.
Har ni fått några ytterligare rapporter om den här vargen?
– Nej, ingenting. Men så fort det blir snö så går det lättare att spåra. Det finns hur som helst inget som tyder på att den är kvar i Höglandsnäs.
Den aktuella vargen har alltså sydsvenskt påbrå. Troligen en ungvarg på jakt efter en partner.
– Vi har någon strövvarg nästan varje år. De kan gå långa sträckor på kort tid. Vi kan inte säkert veta, men att den kommer söderifrån kan innebära att den fortsatt norrut.
Den kan alltså bli ett hot för rennäringen?
– Ja, det är förstås spekulation, men den risken finns och då blir det förmodligen tal om skyddsjakt eller flytt av vargen. I det här fallet har sannolikt vargen inte särskilt högt genetiskt skyddsvärde. Såvida den inte är avkomma till det finska vargpar som finns söderut, säger Lars Olsson.
Han berättar om en ensam varg som vistades i skogarna utanför Gällivare för några år sedan. Den sövdes och flyttades, men bara några veckor senare var den tillbaka. Då sköts den i skyddsjakt.
– I Norrbotten finns det inga vargrevir, men vi har som sagt återkommande vargar, ofta ensamma, som kommer vandrande söderifrån eller från Finland i öster, säger Lars Olsson som vill poängtera att det inte finns någon anledning till vargfrossa.
– Jag har hört att jägare är oroliga för sina hundar, men jag vill tona ner all oro. Är den kvar i länet så kommer vi sannolikt att kunna lokalisera den så fort vi kan spåra i snö.