Och det är här DN-journalisten Stefan Lisinski kommer in i bilden. Han kontaktades redan 2005 av Linnas syster, Carita Postma Kaukosalo, som menade att hela polisutredningen och livstidsdomen mot Linna var felaktig.

Hon bad Lisinski att läsa igenom förundersökning och domar, ett uppdrag han ganska motvilligt tog på sig.

– Men rätt snart såg jag ju att någonting var väldigt galet, vad var Linna egentligen dömd på? Det saknades helt teknisk bevisning, fanns inga vittnet och ingenting som knöt honom till platsen och brottet – förutom huvudvittnets utpekande, säger Stefan Lisinski, som förstås finns på plats vid rättegången i Umeå.

Artikelbild

| I fokus. Kaj Linnas syster, Carita Postma Kaukosalo, fortsätter att vara i centrum för mediaintresset.

Hans reaktion "att något var väldigt fel" fick honom att be före detta kriminalkommissarien och chefen för Rikskrims gärningsmannaprofilgrupp, Jan Olsson, om hjälp. Som en av landets mest erfarna utredare började Olsson granska förundersökningen – och fann en massa fel och konstigheter, som i sin tur så småningom lett fram till att Linna beviljats resning.

Under onsdagens fortsatta förhandling visade försvaret både slutet på den film, där huvudvittnet avslöjar att det fanns ett helt annat skäl till Piteåresan än att avstyra Linnas påstådda rånplaner, nämligen att köpa "godis" (knark) och den vallningsvideo som utredande polis i Norrbotten gjort.

Huvudvittnet ska visa vägen, svarar "jamen kör den vanliga vägen till Kalamark" varpå poliserna gör detta, trots att vittnet uppenbarligen inte hittar.

– Ganska typiskt för den här utredningen, säger Lisinski.