Videon är inte längre tillgänglig
Ni har hört om det förr. Maria Söderbergs Top of Arjeplog, som med åren blivit så populärt att det utökats till Top of Arvidsjaur, och senare även Top of Älvsbyn. Idén, att uppmuntra folk att bestiga och "samla" tio bergstoppar som man bockar av på ett kort, har tilltalat många vandrare sedan starten 2012, och stadigt vuxit i antal deltagare. Oupptäckta hörn av Arjeplogs kommun har skrapats fram likt ytskiktet på en trisslott.
Nya marker har lagts för fötterna, nya vyer har hamnat i fotoalbumen. Det har knatats i alla de väder, med olika förutsättningar (ni minns Cancervandraren Fredrik Westerlund? Top of Arjeplog, även han), men alla har haft samma mål - topparna - upp och sedan ned igen. Säkerligen med en och annan kaffepaus.
Vad färre vet är att det även finns en vintervariant av Top of Arjeplog. Kanske lockar det inte fullt lika många motionärer som sommarversionen, ungefär en femtedel, men det finns ändå en mycket dedikerad och hurtig klick som inte låter snödjupet hindra dem från de vertikala erövringarna.
22 år sedan stod dessa skakiga knän på slalomskidor senast. Pjäxorna på den lånade randoneeutrustningen känns bekant styva. Tårna har fått sin beskärda del av förfrysning i plastpjäxa genom skidskoleåren, sedan tröttnade en stor del av 80-talisterna på slöa stålkanter på gamla skidor och ville ägna sig åt det som var i ropet då - snowboard. Somliga återvände aldrig till pjäxorna.
Det är 14 minusgrader utanför köksfönstret på lördag morgon. Första koppen morgonkaffe efter en tallrik havregrynsgröt piggar upp. Den blåa himlen lyser med sin frånvaro, men ryggsäcken är packad, termosen fylld med varm choklad och understället på för länge sedan. Spänd förväntan. De här benen har burit mig upp och ned för Välbmapouda fler gånger än jag minns, men aldrig vintertid. Som överenskommet står vi på skidor vid bergets fot klockan nio på morgonen, och tar de trevande första stegen av ungefär 9000 den dagen. Åtminstone vill telefonen mena att den räknat, vi andra hade annat för oss.
Som en miniatyrskidåkare i ett land skapat för jättar. Träden är flera gånger större än vanligt med all snö som packats ovanpå dem i vinter. Som gigantisk blomkål, om man så vill. För varje blinkning ett nytt vykort.
Tar kroppsliga skärmdumpar och spar till senare. Hjärtat hamrar i bröstkorgen och förser musklerna med syresatt blod. Det enda som hörs är knarret under skidorna och den egna andhämtningen, allt annat äts upp av den ljudisolering som omsluter oss.
– Det är det här som är så fantastiskt. Äventyret finns så nära oss, man måste bara ta sig över tröskeln och ut, säger Maria Söderberg under en andhämtning.
Välbmapouda är den populäraste toppen i Top of Arjeplog och återkommer varje år. Kanske dels för att den ligger nära Arjeplog, men också för att det finns en stuga på toppen som är öppen att söka skydd och fika i. Stigningen bjuder på ansträngning till den grad att underställströjan behöver bytas på toppen till en torr. Mjölksyra? Ja, stundvis, men det är glömt och förlåtet efter ett kafferep. Sedan ligger berget och sluttningarna där och väntar; ymnigt med pudersnö och inte en kotte i sikte. 80 minuter upp, 15 minuter ned. Kanske tio för den mer skidvane. Lyckligare hemmaäventyrare får man leta efter.