Arkeologerna Åsa Lindgren och Lars Backman från Norrbottens museum samt osteolog Ylva Bäckström har gjort utgrävningar av ett par gravar under juni månad. De har också försökt lokalisera och avgränsa det område som man tror är begravningsområdet.
– Vi har hittat fyra gravar, i en såg man kraniet men det gick inte att lyfta. Vattnet kommer underifrån och gravarna är i dåligt skick, säger Åsa Lindgren.
Både kyrka och präst
Gravarna ligger i flera lager och det är de översta som är bäst bevarade, de som finns kvar vill säga. För det är också de översta gravarna som har fått ta smällen av eroderingen.
– Om man fick önska så vore det att få pengar för att rensa hela ytan fri från svallgrus som erosionen fört med sig, och sedan undersöka allt. Dels av etniskt syfte men också för att all information om dessa lämningar kommer att försvinna genom fortsatt erosion, säger Åsa Lindgren.
Silbojokk var egen församling och hade både kyrka och präst. På platsen fanns smälthytta, kross, sågverk, bageri och manskapsbostäder. 1659 bränner en dansk-norsk här både byggnaderna i Nasafjäll och delar av etableringen i Silbojokk, bland annat kyrkan. En ny kyrka uppförs 1692 som brinner 1747.
Inför första regleringen av Sädvajaure på 1940-talet gjordes arkeologiska undersökningar. Så även vid den utvidgade regleringen i början av 1980-talet. Då undersöktes platser där byggnader stått, och var man trodde att kyrkan varit belägen, men någon gravplats hittades inte. Den bedömdes ligga i högre terräng, och skulle inte skadas av en höjning av vattenståndet.
100-tal fynd
Riksantikvarieämbetet gav sitt medgivande till regleringen.
2002 besökte Åke Lundqvist, som bor vid sjön, Silbojokk. Då upptäckte han ett kranium som eroderat fram. Det blev upptakten till ytterligare arkeologiska undersökningar. Man fann kyrkplatsen, bland annat spik och bränt glas efter kyrkbygget och mänskliga kvarlevor. Fynden räknades i 100-tal.
Två allmänna visningar har hållits i Silbojokk under juni månad. Nu är utgrävningarna för året klara, och vattnet stiger. Eldstål och en kniv har hittats i en grav, vilket förbryllar. I kristna gravar brukar det inte ligga gåvor.
För varje år som går försvinner mer och mer information ner i sjön Sädvajaure. Hinner arkeologerna rädda det som räddas kan? Och framförallt, får de resurser till att göra jobbet?
Regleringsföretaget har i vart fall ingen juridisk skyldighet att ställa upp.