Vilken folkfest! Alltså verkligen. Per Gessle på Pite havsbad känns som en riktig succé innan jag ens hört publiksiffra. Stämningen och spelglädjen säger allt.
Gessle har låtskatten, hitsen och - inte minst - bandet. För första gången någonsin blandar han låtar från Roxette, Gyllene Tider och solokarriären i en och samma konsert och det finns en hel del att ösa ur.
.
Det är trångt så man hör vad grannen tänker när Gessle och hans hov intar scenen. Efter en mysig trevare med "På promenad genom stan" och "Vilket håll du än går" växlar han upp med "Juni, juli, augusti" och festen tar fart. Sedan blir det blandad kompott med (små överraskningar "Honung och guld" från Gyllene Tiders Puls-platta är en liten pärla) och väldigt mycket välkänt.
.
Det låter fantastiskt bra. Roxettelåtar som varit lite kantiga på skiva får avrundade kanter och låtarna inbäddade i ett varmt och vänligt vintage-popsound.
Själv tycker jag att mellantempolåtar som "Det hjärta som brinner" och "Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)" är de som låter allra bäst, men visst flammar det rejält om "Ljudet av ett annat hjärta"
.
Gessle har ett av de bästa band man kan uppbringa med sig. Lulesonen Ola Gustavsson och Brainpool-motorn Christoffer Lundqvist delar broderligt på härliga strängvävar av så väl ringande Rickenbacker som ylande Les Paul-gitarrer, mångårige kumpanen Clarence Öfverman står och Elvis Costello-myser bakom klaviaturen och bakom trummorna härskar landets kanske grymmaste trummis, Andreas Dahlbäck.
Malin Myvall förgyller med sitt fiolspel och som duettpartner gör Helena Josefsson ett fullgott jobb och försöker verkligen inte kopiera Marie Fredriksson.
Lite Diggiloo-varning utfärdas när bandmedlemmarna som på en given signal radar upp sig vid scenkanten då och då.
Hela ensemblen verkar ha väldigt roligt på jobbet.
.
Gessle själv posar ledigt med gitarren och går mest omkring och ler. Han upprepar sitt "Hjärtligt tack", pratar lite kort emellanåt, men låter framför allt musiken sköta snacket. Det är förstås inte rösten som är grejen, det är melodierna, hitkänslan och en musikskatt som gått rakt in.
På minuskontot finns "It must have been love" som slarvas bort i en loj version där Gessle själv sjunger ena versen. En upprockad "Joyride" blir heller ingen joyride, trots att bandet sliter och försöker. Men det är parenteser. Som helhet har det här det mesta man kan önska av ett kvällsgig på en sandstrand en ljus sensommarkväll.
.
Det blir ett enormt drag mot slutet med sådant som "Gå & fiska" och "The Look" och allsången från en Piteåpublik har väl sällan överträffat den i "Sommartider".
Gessle har inte varit i Piteå sedan Gyllene Tider skapade hysteri på Norrmalmia 1981 (men Roxette spelade faktiskt på Forum i Älvsbyn i slutet på
Jag hoppas att Norrbotten inte behöver vänta 30 år till på återbesök.
Låtlistan: På promenad genom stan, Vilket håll du än går, Juni, juli, augusti, Segla på ett moln/Första pris, It must have been love, Honung och guld, Kung av sand, Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)/Flickan i en Cole Porter-sång, Ljudet av ett annat hjärta, Spegelboll, Gå & fiska, The Look, Extranummer: Varmt igen, Tycker om när du tar på mig, Joyride. Extra extranummer: Sommartider, Småstadsprat.