Erika & Linnea Nilsson-Waara

Waara World Wide

Här kommer vi att dela med oss våra upplevelser på vår resa genom den svenska fjällkedjan. Med bilder hoppas vi kunna inspirera dig till att bege dig ut på fjället. Det behöver inte vara så komplicerat och med lite tips och idéer kan man få den än mer njutbar. Du är varmt välkommen att kommentera, gilla, dela och ge feedback på våra inlägg. Vi är tacksamma för vårdade ordval. Vi finns också på vår hemsida: www.waaraworldwide.com Hälsningar, Erika och Linnea Nilsson-Waara

Söderåsens nationalpark, nr 27

Rydebäck Skånes Grand Canyon och en cirkelformad sjö med omgivande bergbranter som påminner om en amfieteater. Detta är några exempel på naturfenomen som går att se i Skånes yngsta nationalpark. Söderåsens nationalpark är 1625 Ha stor och bildades 2001. Den ligger cirka fyra mil öster om Helsingborg och nås via två entréer. Vill man korta ner sin vandring finns flertalet parkeringsplatser belägna i närheten av lederna och dess utflyktsmål. 

fullsizerender-6

Bildens text beskriver upplevelsen av att befinna sig i Söderåsens nationalpark. 

img_4847

Från Kopparhatten bjuds du på fantastisk utsikt över Skånes Grand Canyon. Foto: Oscar Detmer.


Från Skäralid (huvudentrén

Från Skäralid (entré norr) valde vi att kombinera Kopparhattsrundan och Hjortsprångsrundan, vilket resulterade i åtta kilometer och tre timmars promenad. Söderåsens nationalpark innehar en av de största naturskyddade ädellövsskogarna i Nordeuropa. Hela parken består av 93% skog! Första delen av leden är handikappanpassad och går utmed Skärdammen. Därefter fortsätter någon ytterligare kilometer med fint spängad led (obs! vintertid och vid regn kan dessa vara halkiga). Vi följde den porlande bäcken, som omsluts av höga klippor och mäktiga rasbranter. Det kändes som att vi var i Skånes Grand Canyon. Efter några kilometers vandring i dalen styrde leden upp på högre höjd och tog oss till Liagården. Här möttes vi av en mäktig utsikt över dalen/ravinen som vi nyss hade vandrat i.

img_4745

Längs Skärdammen är leden handikappanpassad. Foto: Erika Nilsson-Waara

 

fullsizerender-8

Isen håller på att lägga sig. Fallna träd smyckar parken. Foto: Erika Nilsson-Waara


Övernattning i Liagården

I Liagården finns 16 träbritsar och en kamin. Här får man övernatta, använda utedassen och de två eldstäder som finns i anslutning till gården. Se till att inte glömma sovsäcken och ett mjukt liggunderlag. Annars finns risk att du kommer att sova hårt och kallt. Från Liagården fortsatte vi att vandra längs dalkanten, genom den för årstiden lövlösa bokskogen för att sedan ta oss ner i dalen igen. Löven bredde ut sig som ett tjockt täcke i branterna och när solen låg på skapades fantastiska färger. Från dalgången valde vi att vandra upp på den norra platån till en plats som kallas för Kopparhatten. Här fick vi återigen en fantastisk utsikt över Skäralidsdalen. Sista biten av leden avslutades med en trappa på 200 steg. Här var vi överens om att man skulle kunna få till riktigt bra trappträningspass.

img_7590

Liagården har 16 bäddar och erbjuder övernattning på träbritsar. Kamin finns i stugan. Foto: Linnea Nilsson-Waara

img_4832

En brunn finns vid Liagården. Foto: Erika Nilsson-Waara


Hungriga som vi (allt som oftast) är valde vi att besöka Skäralids Restaurang och köpa oss en smörgås. Restaurangen erbjuder allt från lättare fika till tre-rätters middag och har öppet stora delar av året. I samma byggnad finns Naturum, vilken tyvärr var stängd vid vårt besök.


Från Röstånga (entré syd)

Från entré syd valde vi att besöka den cirkelformade Odensjön, vilken är mycket djup och omges av häftiga rasbranter. Sjön består av grundvatten och är kristallklar. Några hundra meter in på leden fanns utplacerade björkträd och en skylt som uppmanade att man fick ta med sig så mycket ved som man behövde och att yxan fanns vid sjön. Vid Odensjön fanns en eldstad och en brygga. Fiske är tillåtet med fiskekort. I Röstånga finns ett STF Vandrarhem, Gästgiveriet.

Ottsjön sedd från ovan. Foto: Erika Nilsson-Waara.
D
en cirkelformade Odensjön. Foto: Erika Nilsson-Waara.

Fiske är tillåtet om man har fiskekort. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Fiske är tillåtet med fiskekort. Foto: Linnea Nilsson-Waara


Vi är mycket nöjda med vårt besök till Söderåsens nationalpark. Skåne sägs vara platt och idag har vi fått motsatsen bevisad.

fullsizerender-3

Tack för besöket i Söderåsens nationalpark!

Fler bilder finns på www.waaraworldwide.com

/Linnea och Erika

Nationalparksresan - nytt projekt!

Falkenberg I hela Sverige finns en nästa obeskrivligt vacker naturskatt. Delar av den finaste och mest värdefulla naturen finns skyddad i våra 29 nationalparker. För att stilla vår egen nyfikenhet och upptäckarlust, för att inspirera andra till naturupplevelser och som en hyllning till den storslagna svenska naturen påbörjar vi nu projektet Nationalparksresan!

skuleskogen-foto_linnea-nilsson-waara-hc3b6gupplc3b6st

Besök till Skuleskogens nationalpark. Foto: Linnea Nilsson-Waara


Vi som genomför Nationalparksresan är vi (Linnea & Erika från Waara Worldwide) tillsammans med grabbarna David och Niclas från Deluxeturer. Projektet har ingen tidsbegränsning och vår vision är att besöka samtliga svenska nationalparker. 

Läs mer om projektet Nationalparksresan.

Läs mer om de nationalparker vi besökt.

Läs mer om naturskydd i Sverige.

Följ med på en resa genom Sveriges mest storslagna natur!

Sånfjällets Nationalpark

Älvdalen Direkt efter vårt besök i Hamra Nationalpark fortsatte vi vår nationalparksturné till Sånfjället. Denna park har tre accesser, varav vi valde att starta från den som heter Nyvallens fäbod. För att nå denna passerade vi Sveg och fortsätta sedan mot Hedeviken, för att ytterligare köra 17 km innan vi nådde parkeringen. 

img_7110

Uppe på Korpflyet med utsikt över Hedeviken.

Nyvallens fäbod i sig är ett fint utflyktsmål att besöka. Här förekomma flertalet aktiviteter framför allt sommartid, med bland annat servering, försäljning av lokalproducerad fäbodmat och guidade turer. Här går kor lösa och betar. Dock ej renar eftersom bevarandet av lavar (renens favoritföda) var en av orsakerna till att nationalparksskyddet instiftandet år 1909. Därför hålls detta fjäll fredat från renar (så gott det går). 

Sånfjället är verkligen häftigt. Helt solo sticker den upp ur Härjedalens omgivande skogar och vi förstår att människorna i Hedeviken lever med ögongodis genom att bara titta ut från balkongen varje morgon. Parken är 104 km2 stor med sin högsta topp på 1277 möh. 

img_7045

Kvällssol med frost som har lagt sig över riset. 

Dag 1 vandrade vi från Nyvallens fäbod och följde den södra leden i sydlig riktning. Efter cirka 8 km nådde vi vindskyddet som låg på cirka 850 höjdmeter (=vacker utsikt från denna höjd) och invid en liten sjö som nästintill hade frusit igen. Några hundra meter västerut hittade vi en bäck att hämta vatten från. Vi slog tältläger som dessutom blev vårt base camp för två nätter. Kvällens höjdpunkt blev solnedgången med utsikt mot vårt hemmafjäll i Grövelsjön. Röd och blå timme med fullmåne fick vi skåda. 

img_7085

Vår lägerplats med fjälltopparna i bakgrunden.

Dag 2 började med en morgonpromenad upp på fjälltoppen Korpflyet. Hyfsat lättgånget med blockig terräng. Här möttes vi av en fantastisk utsikt över de norska fjälltopparna Rendalssölen. Bakom oss låg dimman kvar i dalgångarna och vi fick se de lågt belägna molnen ligga som ett täcke över Hedeviken. 

En liten herre går där nere till vänster. Hämtat vatten från bäcken.
Rendalssölen i bakgrunden.

Topptur på Sånfjället

Idag hade vi bestämt oss för att topptura. Efter frukosten fortsatte vi upp mot Högfjället, som är Sånfjällets högsta topp, därefter ner i dalgången och upp på Valmfjället. Vi avslutade vårt toppturande med att gå upp på toppen som gör skäl för sitt namn, nämligen Gråsidan. Denna topp var stenig (blockterräng) och hade sin ena bergssida i skuggläge. Vi harvade oss ned längs östsidan och fick ta det väldigt lugnt och metodiskt för att komma oss ner. I Sododalen traskade vi över ett vattendrag som vi gissar innehåller massor med vatten under sommaren.

Vattenhämtning i bäcken som låg några hundra meter från vindskyddet.
Bäcken låg bara några hundra meter från vår lägerplats.
Tungan rätt i mun på väg ner från Gråsidan.
Brant nedför Gråsidan. Tungan rätt i mun.

Nu hade klockan blivit närmare 18 och mörkret var på gång. Vi drog oss tillbaka i lägret, käkade vår varmlagade middag för att sedan krypa ner i våra dunsäckar. 

Häftig vandring i bäckravinen

Morgonen därpå följde vi leden norrut till raststugan Sododalsstugan. Detta är en rast- och nödstuga med kamin och britsar. Den har även dass. Från stugan fortsatte vi norrut genom en bäckravin. Mycket häftig att vandra i. Vi sneddade sedan av upp över kalfjället och ner på nordöstra sidan av leden som går upp mot Högfjället. Här var det mycket brant och partier med rullsten. 

Sododalsstugan.
Inne i stugan finns britsar och en kamin. Stugan får man rasta i och endast övernatta vid nödsituationer. Utedass finns.

En av de björntätaste i landet

Sånfjället sägs bara ett av de björntätaste i landet. Även lavskrika, älg och tjäder ska finnas här. Vi såg massvis med ripor iförda sin höstkostym (vit-brun-spräcklig). 

Vi är mycket nöjda med vårt besök till Sånfjället. Hela turen blev 16 km (från Nyvallens fäbod, via vindskyddet, Sododalsskrevan, över kalfjället och tillbaka till parkeringen). Dag två gjorde vi toppturer som blev cirka 14 km totalt. 

img_7362

Vacker höstvandring på Sånfjället.

img_7327

Tillagning av frukost.  

En liten talltita i fjällbjörken.
Vacker talltita i björken.
Höstvandring i kvällssolen.
Solen håller på att gå ned. Ger magiska färger i naturen.
Vindskyddet som vi övernattade intill.
Vid detta vindskydd slog vi läger.
Från vindskyddet ser vi denna lilla sjö som var på väg att lägga is.
Morgonpromenad uppför Korpflyet.
Uppe på Korpflyet såg vi bland annat Städjan, Långfjället och Rendalssölen.
Bortom fjärran skådar vi de norska fjälltopparna Rendalssölen, samt vårt hemmafjäll i Grövelsjön.
Dag 2 gjorde vi toppturer upp på fem toppar.
Vi såg fina ripor på fjället.
Fjällripa.
Uppe på den högsta toppen i Sånfjällets Nationalpark. Högfjället, 1278 möh.
Bestigning av en topp kräver alltid en segergest.
På väg nedför högfjället.
Bäckravinen.
Kvällssolen ger verkligen fina vyer med lavarna i förgrunden.
Månsken, ledkryss och världens vackraste i en och samma bild.
Bortom fjärran finns ännu fler fjäll.
Hej Hedeviken!
Där uppe kom vi ifrån.

Tack för oss!

/Linnea och Niclas

Hamra Nationalpark

Älvdalen Tio mil norr om Mora eller 3,5 mil sydöst om Sveg, finner du en nationalpark vars historia sträcker sig bakåt i tiden till början av 1900-talet. Parkskyddet inrättades för att skydda dess urgamla och lavskäggiga skog. Förutom enorma partier med vackra myrar lever många djur och växter här, vilka bara kan överleva i just gammelskog.

 

img_6808

Myrar och urskog är karaktäristiskt för Hamra Nationalpark. Bra underhåll av lederna med spänger där det är blötare terräng.


Gammelskogsarterna i Hamra är: Slaguggla, vedtrappmossa, knärot, lugnlav, doftticka och barkskinnsbagge. 

Hamra nationalpark är väldigt långsmal och mellan norra och södra entrén är det cirka 10 km. Vid respektive entré finns kortare slingor att göra för att få se parkens olika karaktärer. En av slingorna är anpassad för rullstolsburna med en led som stärker sig 1/2 km till vackra Svansjön.

Rejäla informationstavlor om vad parken erbjuder och om dess historia, samt praktisk information.
Vid entréerna finns tydliga informationtavlor med innehåll om vad man kan tänkas få se i parken.
Skyltningen är exemplarisk.
Lederna är fina och likaså skyltningen.

Parkens innehåll

Vi fick bland annat se urskog, massvis med hänglavar (lavskrikornas favorit), myrar, rester från 2009 års medvetet anlagda skogsbrand, rester av en kolmila och kolarkoja, fina vindskydd som är tillåtet att övernatta i, samt utsiktstornet. Andra djur man kan förväntas se är björn, älg och talltitor, samt andra fåglar. 

Rester från 2009 års medvetet anlagda skogsbrand. Brandljuden finns kvar i tallarna.
Ärr. Brandljud finns kvar i träden och vittnar om branden från år 2009.
Urskogen innehåller massvis med lavar, vilka är fina gömmor av föda för lavskrikan.
Urskogen är rik på olika sorters hänglavar. Dessa är perfekta gömställen för lavskrikans alla fångster.

Vi övernattade i vindskyddet som ligger ca 2 km från huvudentrén. Där fanns ved och en eldstad, beläget vid en sjö. Vindskyddet är öppet med golv. Där lade vi ut våra liggunderlag och somnade med elden framför oss. 

Kvällens läger i vindskyddet som ligger precis invid sjön.
Vårt övernattningsställe. Ett vindskydd med eldstaden framför oss.
Vi vindskyddet finns en eldstad och även ved som man får bruka.
Parken tillhandahåller ved och då passade vi på att göra upp en mysig brasa.

Vi är mycket nöjda med vårt besök i parken. Den är fint rustad med skyltning, utedass (även handikappanpassat), bra informationstavlor och till och med ved vid vindskydden som man tillåts att bruka. 

Lederna är skyltade med olika färgband utifrån vilken slinga den anger.
Ledmarkeringar enligt färgkoder.
Rester från en Kolmilarkoja.
Rester utav en kolmilarkoja.
I parken finns ett utkikstorn.
Utsiktstornet.
Här är utsikten, men vi såg inget djur.
Bra utsikt här uppifrån.
Där till höger invid sjön ligger vårt vindskydd.
Vindskyddet som vi övernattade i ligger längst bort i mitten på sjön.
Spegelblankt vatten och inte en vindpust under hela kvällen.
Niclas täljde flis för att göra upp en brasa.
Konst.
Gamla tallar ger vackra kreationer.
Tack Hamra Nationalpark för att vi fick besöka dig.

Hej från oss!

img_7020

Lycklig tjej på ett café i Sveg. Tre hekto chokladboll och säkert lika mycket biskvi.

/Linnea och Niclas

Vilken final vi fick på projektet!

Grövelsjön Sista toppen ut, för att fullfölja projektet ”Fjällets guldkorn 200 mil”, var att bestiga Jämtlands högsta bergstopp Storsola, 1728 möh. Det hela slutade med att vi gjorde Syltraversen, vilket innebar högalpin klättring och firning förbi pinacklarna, samt att vi tydligen passerade tre namngivna toppar på vägen.

 

På väg mot pinacklarna och första delen i Syltraversen att passera.

 
Idén om att göra även Storsylen (som är den högsta toppen i Sylmassivet och ligger på den norska sidan), kom av att Sylarnas fjällstation har guidade turer upp till denna topp och inte till Storsola (som är Jämtlands högsta topp och tekniskt svårare att bestiga). Samtidigt hade vi fått reda på att Napoleon skulle göra Syltraversen och ville ha sällskap, vilket efter några om och men gjorde valet enkelt. Det ska dock poängteras att det inte erbjuds guidade turer längs Syltraversen från fjällstation, men vi såg det som en fin chans till att få uppleva ännu mer av fjällkedjan samtidigt som vi får utmana oss och lämna comfort zone. Erika hade dessutom aldrig klättrat innan denna tur. Än mer imponerade att ta sig igenom traversen. 

 

Firning krävs nedför andra pinackeln.

Vyer från alla möjliga håll 

Utsikten från topparna är helt fantastiska. Eftersom man går i en halvcirkel får man se vackra vyer från alla möjliga håll. Att gå på kammarna var många gånger väl så spännande, men med lite pep-talk och säkring på vissa ställen tog vi oss igenom. Stolta, trötta och med lite småblessyrer här och där tog vi oss i mål. Samtliga toppar är nu bestigna, likväl som Kungsleden är skidad och Gröna bandet vandrat. Vi känner oss fett nöjda!

 

Högalpin klättring i skarpt läge.

Firning 15 m.

 

 

Vill man bestiga Storsylen finns som sagt guidade turer och är man inte en van alpinist skulle vi rekommendera att boka turen. 

Vissa knabbar ser mer skräckinjagande ut än andra.

Syltraversen:

Start/mål: Sylarnas fjällstation. Hit tar mig närmast från Storulvåns fjällstation 16 km enkel väg. 

Tid: 10 h

Distans: 15,7 km. 

Höjdmeter: Fjällstationen 1040 möh – Storsola 1728 och Storsylen 1762 möh.

Svårighetsgrad: 5 av 5

Utrustning: Lätt dagspackning. Klätterutrustning för alpinklättring (kilar mm), samt utrustning för firning.

Fint väder är att rekommendera och prioriterat.

Tack till Napoleon!

Vi kunde inte ha fått ett bättre avslut på denna tur! Tack Napoleon för all coachning och underbart sällskap. Vilken final vi fick på detta fjällprojekt!

Allt gott önskar vi till alla som har följt oss. Slutfilm, inlägg med summering mm kommer lite senare. 

Tack till bästa Napoleon för utmärkt coachning och sällskap.

Kramar

Linnea & Erika

 

Uppe på Storsylen!

Napoleon vandrar på kammarna som att det är en dans på rosor.

 

Små blessyrer efter underarmshjälp i klättringen.

Erika och Linnea Nilsson-Waara bloggar om sina äventyr. I mitten av mars 2016 påbörjar dom den första etappen i sin jakt på fjällkedjans guldkorn.

  • Senaste blogginläggen

Bloggar