---------
Annorlunda och viktig skoldag
Förra veckan hade eleverna på Pornässkolan en annorlunda och viktig skoldag. Alla vanliga lektioner var inställda och istället hade man en temadag om bland annat mobbning, spelberoende, droger, nätetik och grupptryck. Här berättar Barnsidan om en av föreläsningarna, och så pratade vi med några elever.
---------
.
När Rickard Kjellgren gick i fyran fick han en ny bästa kompis. De hade jättekul tillsammans och efter tre år på mellanstadiet såg de fram emot att börja högstadiet.
Men det blev problem redan första dagen. Ett gäng från nian var taskiga mot Rickards kompis.
– De sa att han var ful och äcklig och att de skulle göra livet till ett helvete för honom. De la krokben och rev sönder hans kemibok. Jag var alltid nära och hörde vad de sa. Jag tänkte att någon borde sätta stopp för det, men visste inte vem, säger Rickard.
.
En dag hade Rickards kompis fått en ny jacka som betydde mycket för honom.
– Direkt vi kom till skolan tog de av honom jackan, slängde den i en toalettstol och pissade på den. Sedan tvingade de honom att ta på sig jackan. Han gick med den på till lektionen, drypande blöt. Varje morgon väntade gänget utanför skolan och sa att han skulle passa sig jävligt noga.
När Rickards kompis blev snömulad på skolgården stod andra elever och tittade på.
– Men ingen gjorde något, kanske var de lättade för att det inte var de själva som blev utsatta. Jag tänkte att om min kompis bara sa något till mig, så skulle jag berätta för en vuxen.
Men Rickards kompis sa aldrig något. Efter varje händelse fortsatte de att vara med varandra, som om ingenting hade hänt.
.
Rickard tänkte att det skulle bli bättre när niorna gick ut. Det gällde bara att klara av sjuan.
– Men det blev inte så, det var som om min kompis blivit en dörrmatta som det var okej att stampa på. En gång höll några i klassen fast honom och häftade honom med en häftapparat i knogarna så att han svimmade. När läraren frågade mig vad som hänt sa jag att han snubblat.
Rickard säger att om man är mobbad är idrotten ofta värst.
– Vi försökte alltid hinna byta om innan de andra, så att min kompis skulle slippa bli snärtad med handdukar. Ibland bar de in honom naken i duschen och tvingade honom svälja så mycket vatten att han svimmade. Och en gång band de fast honom med hopprep i ett fotbollsmål och sköt straffar tills han tuppade av. Till slut hade jag hört andra säga så mycket dumma saker om honom, att jag började fundera på om det kanske var sant.
Rickards kompis grät aldrig, han slog inte tillbaka och han sa ingenting. När mobbarna hällde mat över hans kläder i skolmatsalen, gick han hem och bytte om och kom tillbaka till nästa lektion.
.
På vårterminen i nian hade mobbningen lugnat ner sig, och Rickard tänkte att nu var det nästan över.
– Men jag borde ha förstått att det skulle hända något värre. En månad innan skolavslutningen hände det. Min kompis blev fasthållen på biljardbordet i uppehållsrummet. De sa att han skulle tacka dem för det de skulle göra. Att ingen tyckte om honom, eftersom ingen hade hjälpt honom och att ingen skulle sakna honom om han försvann. De tog en biljardboll och satte i en strumpa och slog mot hans huvud. När man får skallen inslagen, då låter det som när ett ägg spricker.
.
Rickards kompis kom inte till skolan dagen efter. Inte veckan efter det heller. Han kom inte tillbaka innan resten av hans klass tog examen från högstadiet.
– Men min kompis överlevde. Han låg på sjukhus i två veckor och samma dag som han kom hem bestämde han sig för att bli en siffra i självmordsstatistiken. Han orkade inte mer.
Men Rickards kompis blev faktiskt räddad i sista stund.
– En gång frågade jag honom varför han aldrig pratade om det som hände. Han sa att han hade berättat för sin mamma, den dagen då de hade urinerat på hans jacka och tvingat honom att ta på sig den. Hans mamma hade svarat: ”Vad är det för fel på dig? Kan du inte bara vara som alla andra, då skulle det aldrig hända”.
.
Efter det bestämde sig Rickards kompis för att aldrig prata om det, att bara klara av högstadiet.
– Den här killen, han som blev mobbad i över tusen dagar. Det är jag. Det är jag som hörde alla de där orden. Det är jag som blev häftad i knogarna, som blev snömulad när resten av skolan tittade på. Det är jag som låg på biljardbordet. Jag har fortfarande kvar både biljardbollen och självmordsbrevet som jag skrev.
.
I dag är Rickard lärare på ett gymnasium i Luleå, och har en egen familj.
– Jag orkar inte berätta min historia som att den handlar om mig själv. Det blir för jobbigt. Det är därför jag berättar den om min bästa kompis. I dag vet jag att såren på utsidan läker, men de inuti finns kvar för resten av livet.
Om de som mobbade honom säger han:
– Jag vill dem inget ont, då skulle jag vara likadan som dem. I dag finns det andra skyddsnät i skolorna än när jag gick högstadiet, men mobbningen flyttar in bakom skärmarna. Tänk på att ta hand om varandra och ropa, skrik, säg till om du ser någon som mår dåligt. Det tar nio månader för ett liv att bli till, men bara en hundradels sekund att släcka det. Säg till människor att du gillar dem. Fråga hur det är. I morgon kan det vara försent.