Tredje delen i serien "När jag gick mellanstadiet"
.
Var gick du mellanstadiet?
– Jag gick både låg- och mellanstadiet på Norrmalmskolan i stan. Jag har en lillasyster som är två år yngre än mig och om mamma och pappa började jobba tidigt så skjutsade de oss till morfar och hans fru Inga-Britt som bodde jättenära skolan. Där fick vi lite extra lyxig frukost.
.
Gick du på fritids?
– Nej inte på mellanstadiet. Om jag inte cyklade hem eller var med någon kompis fanns alltid morfar som en trygghet. Det var mysigt att gå dit efter skolan också.
.
Trivdes du i skolan?
– Jo, jag tyckte att hela skoltiden var okej. Jag hade bra stöttning hemifrån och bra lärare. Ibland var skolan kanske inte det roligaste, men det skulle liksom bara göras och det fanns både sämre och bättre dagar.
.
Vad gjorde du på rasterna?
– Jag var alltid aktiv, vi spelade innebandy året runt och lekte olika bollekar.
.
Visste du att du ville bli hockeyspelare redan då?
– Nja, jag började spela hockey ganska sent. På mellanstadiet höll jag på med fotboll, tennis, innebandy och handboll också. Till slut valde jag att satsa på hockeyn, men det var senare.
.
Varför valde du just hockey?
– Min pappa har spelat hockey och det var en stor del i mitt beslut, han har alltid varit en stor inspirationskälla. Dessutom var hockeyn min starkaste gren och då blev den också roligast.
.
Hur skulle du beskriva dig själv i mellanstadiet?
– Jag visste vad jag ville och gick min egen väg redan då. Men jag var samtidigt ganska blyg och tystlåten. Jag kan fortfarande vara nervös när jag ska träffa nya människor, men det är inte jobbigt som jag tyckte på mellanstadiet. I skolan var jag inte precis den som räckte upp handen, även om jag ofta kunde svaren.
.
Vad var du rädd för?
– Att säga fel. Jag har fått träna mycket på det, och med tiden har det blivit lättare. Nu förstår jag att det inte är så farligt att svara fel, alla människor gör fel ibland. Det kan till och med vara det man lär sig mest av.
.
Hur menar du då?
– Om jag vill bli bra på straffar måste jag träna på att skjuta straffar. Det kan vara de största misstagen jag lär mig mest av i längden.
.
Några bilder på Erik från mellanstadiet:
Ditt roligaste ämne?
– Kanske matte. Bild och slöjd var också kul, jag brann för att skapa och ritade mycket hemma. Jag minns att pappa tog hem en overhead från jobbet och att vi projicerade upp ett Skellefteå AIK-märke på min vägg som vi målade av.
.
Svårast?
– Engelskan. Det var det här med att prata inför andra. Jag var rädd att säga fel och göra bort mig. Ibland hade vi muntliga förhör och det var speciellt jobbigt.
.
Vad tyckte du om att ha prov?
– Jag gillade inte det, var nervös hela dagen och ville verkligen lyckas. Men jag fick bra hjälp hemma.
.
Vad gjorde du på fritiden förutom att sporta?
– Var med kompisar, men jag har alltid gillat att vara hemma och ta det lugnt också.
.
Finns det någon speciell händelse du minns?
– Jag och två klasskompisar var ute på skolgården. De var jättebra vänner, men blev osams om något och tillslut började de slåss. Jag stod bredvid och grät och var orolig för att de skulle göra illa varandra. Det var nog rätt typiskt för mig. Jag ville hjälpa men vågade inte alltid och jag har alltid haft lätt till tårar. En gång på mellanstadiet blev jag lurad av en äldre kille när vi bytte Pokémon-kort. Då grät jag också.
.
Vad tänkte du om det?
– Jag har aldrig skämts för att gråta. Jag har lätt till tårar och tycker att det är en styrka att kunna visa att man blir ledsen. Man behöver inte alltid vara glad. Dessutom känns det ofta bättre efteråt, när man fått gråta och berätta för någon hur man känner.
.
Hade du några förebilder?
– Min kompis Karl, som jag känt nästan hela mitt liv. Han är ett år äldre än mig och honom ser jag fortfarande upp till. På mellanstadiet hade jag en extra bra lärare som heter Peter Bergstedt. Han var jätteduktig, engagerande och lugn och jag såg verkligen upp till honom. Jag ser också upp till mina föräldrar, och sedan hade jag såklart idoler på hockeyplanen också.